Mamma ska ut och dansa ikväll, så jag ska till barnvakten.
Nysmiskad i skamvrån, blöjorna nere, kjolen uppsatt så rumpan ska synas. Usch så skönt!
Vem vill inte vara en "sissy maid" och tvätta sina egna ankstjärtsbyxor?onsdag 31 oktober 2007
Några fler teckningar
Mamma ska ut och dansa ikväll, så jag ska till barnvakten. Nysmiskad i skamvrån, blöjorna nere, kjolen uppsatt så rumpan ska synas. Usch så skönt! Vem vill inte vara en "sissy maid" och tvätta sina egna ankstjärtsbyxor?
tisdag 30 oktober 2007
Lenas lilla bebisflicka
1.
Han visste inte vad som fick honom att känna sig mest förödmjukad, om det var den tjocka blöjan som putade ut under hans ankstjärtstrosa eller om det var den lilla bebisklänningen han just fått på sig, rosa, kort och vippig, med volanger och spets. Det var nog bägge delarna egentligen. Aldrig tidigare hade han känt sig så liten och skamsen och utan kontroll som i det här ögonblicket. Han hade längtat efter det så länge, men när han nu äntligen fick sin fantasi förverkligad så var han inte säker på att han skulle tycka om det.
"Hur känns det?", frågade hon.
"Jag känner mig dum".
"Vad bra. Det är ju det som är meningen."
Hon skrattade när hon stoppade in nappen i munnen på honom. Han såg verkligen ut som en jättebebis. Dessutom var han väldigt söt när han rodnade. Hon hade varit tveksam till att delta i hans lek, men nu kände hon sig säker. Det skulle bli roligt. Hon nöp honom i kinden och bestämde sig för att knyta om bandet till hans knytbandsmössa."Din söta lilla spetsmössa ska ju inte ramla ner i ögonen på dig", sade hon och fäste den med en stadigare rosett.
Den obetydliga handlingen fick honom att känna sig ännu mindre. Han kände hur han rodnade igen och hur det knöt sig i magen. Först tänkte han protestera, men så tänkte han; "den som gett sig in i leken får leken tåla".
"Jag ska koka lite välling till dig", sade hon. "Du kan följa med till köket."
Han gick efter henne, precis som han blivit tillsagd. Men hon stannade till och spände ögonen i honom. "Bebisar kan inte gå. Men krypa kan dom. Ner på golvet nu och kryp som en liten blöjbebis ska göra."
Han tvekade, ville verkligen inte krypa, kände hur förödmjukelsen började kännas obehaglig.
Hon såg hans tvekan och beslöt sig för att hjälpa honom förstå att han skulle göra som han blev tillsagd. "Du bestämmer själv om du vill krypa med mig till köket och få lite god välling eller om du vill att jag ska ta av dig blöjan och ge dig smisk på bara stjärten på en gång."
Hon lyfte på hans klänning och underkjolar och daskade till honom på den blöjklädda stjärten. Det gjorde inte ont, men känslan av att vara en stor bebis blev ytterligare accentuerad av dasken. Han kände hennes hand mot blöjan, kände förnedringen i att få en dask, kände rädslan för att få smisk på riktigt, kände förlusten av integritet och värdighet, kände förödmjukelsen i att inte ens kunna protestera över att vara tvungen att ha klänning och blöja, kände sig som en stor liten blöjflicka.
Han gick ner på knä och började krypa,
"Duktig bebis. Kryp för mamma nu så ska du få välling sedan.”
2.
Hon åt en lång och god frukost. Kaffe. Gröt. Löskokt ägg. Juice. Färsk fralla. Han fick två flaskor välling. Hon skrattade åt honom när han bad om en kopp kaffe. "Lilla gumman, vill du ha kaffe? Jag tror att det är bäst att du håller dig till vällingen."
Telefonen ringde och hon gick för att svara. Han bestämde sig snabbt. En munfull kaffe kunde han ta ur hennes mugg utan att hon märkte det. Bara han skyndade sig. Han lyfte koppen och skulle precis föra den till munnen när han hörde henne avsluta samtalet. I ivern att ställa tillbaka kaffekoppen fumlade han till och tappade den i knäet. Kaffet var inte så varmt att han brände sig men han insåg han att han gjort något dumt och att han skulle få betala ett pris för det. Det hade blivit en stor brun fläck på den rosa klänningen.
Först såg hon orolig ut. ”Lilla vän, du har väl inte bränt dig?”
”Nej...”
”Vilken tur. Men se så din klänning ser ut. Jag hade tänkt att du skulle ha den på dig idag.”
”Jag vet.”
”Och jag har jobbat mycket med den.”
”Jag vet.”
”Då kanske du kan förklara hur kaffet hamnade i ditt knä?”
Vad skulle han svara? Ljuga? Säga sanningen? Vilket skulle göra henne minst arg?
”Jag råkade bara komma åt kaffekoppen.”
”Och det vill du att jag ska tro på? Jag ställde den långt ifrån dig för säkerhets skull. Var det inte så att du ville ha lite kaffe? Var det inte så att du tänkte ta lite kaffe utan att jag märkte det?”
Han insåg att det var meningslöst att ljuga. ”Jo.” Han böjde sitt huvud i skam.
”Du är verkligen en olydig bebis, vet du det?”
”Ja.” Han svarade mycket tyst.
”Vad sade du?”
”Att jag är en olydig bebis.”
”Det är du. Och vad händer med olydiga bebisar då?”
”Jag vet inte.”
”Använd din fantasi nu lilla vän.” Hon lutade sig över honom och lade handen på kaffefläcken. ”Vad tror du händer med en stygg och olydig liten bebis som inte gör som mamma säger?”
”Han kanske blir straffad.” Han rodnade.
”Alldeles riktigt. En stygg bebis blir straffad. Och det är vad du kommer att bli. Men hur har jag inte riktigt bestämt än. Men mamma tycker inte om att hennes bebis ljuger och försöker stjäla. Och mamma tycker inte om att bebisen inte lyssnar på mamma. Och hon tycker framförallt inte om att bebisen förstör sin nya fina klänning. Hon tittade strängt på honom.”Stygg bebis! Skäms!” Det fanns skärpa i hennes röst. ”Klänningen måste tvättas. Res dig upp så jag får ta av den.”
Han gjorde som han blev tillsagd och hon knäppte upp knapparna i ryggen på klänningen och hjälpte honom att ta av den. Så stod han framför henne, klädd i bara blöja och ankstjärtstrosa. BH-n hade han också fått behålla.Hon tittade på honom och skrattade. ”Du ser verkligen löjlig ut lilla vän.”
Det visste han redan. Han kom ihåg vad hon sagt när hon satt på honom BH-n; ”Den här behöver du verkligen. Du har mullat till dig på sistone. Hur känns det att ha fått små tuttar?”
Han svarade inte. Skämdes för mycket för det, Skämdes ännu mer när hon smekte hans bröstvårtor under sidentyget och gjorde honom knäsvag av kåthet. ”Det här gillar du va? Dina små tuttar är lika känsliga som mina tror jag. Du kanske vill spruta i blöjan?Det spelade ingen roll vad han ville, för det fick han inte.
”Nu ska du stå i skamvrån en stund. Men eftersom du var så intresserad av min frukost så ska du få lite av den.”
Han förstod inte riktigt. Först. Men snart nog… Det kändes fruktansvärt obehagligt när hon hällde den kalla gröten bak i hans blöja. Ännu obehagligare när hon tog ett stadigt tag om blöjrumpan och tryckte till. Gröten kletade mot hans stjärt. Det kändes som om han bajsat på sig.
”Säg tack för gröten.”
”Tack.”
Så hällde hon ner ett glas juice i blöjan. Det blev kallt och fuktigt.
”Säg tack för juicen.”
”Tack.”
”Vill du ha något annat?”
”Nej tack snälla mamma.”"
Då kan du ställa dig i skamvrån."
Han visste inte riktigt vart skamvrån var. Han hade aldrig stått i skamvrå förut. Men han visste inte om han skulle våga fråga. Han gick och ställde sig i hörnet bredvid diskbänken. Som tur var sade hon ingenting.
"Hur känns det i blöjan?"
"Obehagligt."
"Jag kan tänka mig det. Sätt dig på golvet en stund."
Han satte sig ner och kände den kalla gröten kleta in sig mellan skinkorna.
"Såja. Då kan du ställa dig upp igen."
3.
Sen fick han sätta sig ner och skriva om hur stygg han varit. Det har du just fått läsa.
Han visste inte vad som fick honom att känna sig mest förödmjukad, om det var den tjocka blöjan som putade ut under hans ankstjärtstrosa eller om det var den lilla bebisklänningen han just fått på sig, rosa, kort och vippig, med volanger och spets. Det var nog bägge delarna egentligen. Aldrig tidigare hade han känt sig så liten och skamsen och utan kontroll som i det här ögonblicket. Han hade längtat efter det så länge, men när han nu äntligen fick sin fantasi förverkligad så var han inte säker på att han skulle tycka om det.
"Hur känns det?", frågade hon.
"Jag känner mig dum".
"Vad bra. Det är ju det som är meningen."
Hon skrattade när hon stoppade in nappen i munnen på honom. Han såg verkligen ut som en jättebebis. Dessutom var han väldigt söt när han rodnade. Hon hade varit tveksam till att delta i hans lek, men nu kände hon sig säker. Det skulle bli roligt. Hon nöp honom i kinden och bestämde sig för att knyta om bandet till hans knytbandsmössa."Din söta lilla spetsmössa ska ju inte ramla ner i ögonen på dig", sade hon och fäste den med en stadigare rosett.
Den obetydliga handlingen fick honom att känna sig ännu mindre. Han kände hur han rodnade igen och hur det knöt sig i magen. Först tänkte han protestera, men så tänkte han; "den som gett sig in i leken får leken tåla".
"Jag ska koka lite välling till dig", sade hon. "Du kan följa med till köket."
Han gick efter henne, precis som han blivit tillsagd. Men hon stannade till och spände ögonen i honom. "Bebisar kan inte gå. Men krypa kan dom. Ner på golvet nu och kryp som en liten blöjbebis ska göra."
Han tvekade, ville verkligen inte krypa, kände hur förödmjukelsen började kännas obehaglig.
Hon såg hans tvekan och beslöt sig för att hjälpa honom förstå att han skulle göra som han blev tillsagd. "Du bestämmer själv om du vill krypa med mig till köket och få lite god välling eller om du vill att jag ska ta av dig blöjan och ge dig smisk på bara stjärten på en gång."
Hon lyfte på hans klänning och underkjolar och daskade till honom på den blöjklädda stjärten. Det gjorde inte ont, men känslan av att vara en stor bebis blev ytterligare accentuerad av dasken. Han kände hennes hand mot blöjan, kände förnedringen i att få en dask, kände rädslan för att få smisk på riktigt, kände förlusten av integritet och värdighet, kände förödmjukelsen i att inte ens kunna protestera över att vara tvungen att ha klänning och blöja, kände sig som en stor liten blöjflicka.
Han gick ner på knä och började krypa,
"Duktig bebis. Kryp för mamma nu så ska du få välling sedan.”
2.
Hon åt en lång och god frukost. Kaffe. Gröt. Löskokt ägg. Juice. Färsk fralla. Han fick två flaskor välling. Hon skrattade åt honom när han bad om en kopp kaffe. "Lilla gumman, vill du ha kaffe? Jag tror att det är bäst att du håller dig till vällingen."
Telefonen ringde och hon gick för att svara. Han bestämde sig snabbt. En munfull kaffe kunde han ta ur hennes mugg utan att hon märkte det. Bara han skyndade sig. Han lyfte koppen och skulle precis föra den till munnen när han hörde henne avsluta samtalet. I ivern att ställa tillbaka kaffekoppen fumlade han till och tappade den i knäet. Kaffet var inte så varmt att han brände sig men han insåg han att han gjort något dumt och att han skulle få betala ett pris för det. Det hade blivit en stor brun fläck på den rosa klänningen.
Först såg hon orolig ut. ”Lilla vän, du har väl inte bränt dig?”
”Nej...”
”Vilken tur. Men se så din klänning ser ut. Jag hade tänkt att du skulle ha den på dig idag.”
”Jag vet.”
”Och jag har jobbat mycket med den.”
”Jag vet.”
”Då kanske du kan förklara hur kaffet hamnade i ditt knä?”
Vad skulle han svara? Ljuga? Säga sanningen? Vilket skulle göra henne minst arg?
”Jag råkade bara komma åt kaffekoppen.”
”Och det vill du att jag ska tro på? Jag ställde den långt ifrån dig för säkerhets skull. Var det inte så att du ville ha lite kaffe? Var det inte så att du tänkte ta lite kaffe utan att jag märkte det?”
Han insåg att det var meningslöst att ljuga. ”Jo.” Han böjde sitt huvud i skam.
”Du är verkligen en olydig bebis, vet du det?”
”Ja.” Han svarade mycket tyst.
”Vad sade du?”
”Att jag är en olydig bebis.”
”Det är du. Och vad händer med olydiga bebisar då?”
”Jag vet inte.”
”Använd din fantasi nu lilla vän.” Hon lutade sig över honom och lade handen på kaffefläcken. ”Vad tror du händer med en stygg och olydig liten bebis som inte gör som mamma säger?”
”Han kanske blir straffad.” Han rodnade.
”Alldeles riktigt. En stygg bebis blir straffad. Och det är vad du kommer att bli. Men hur har jag inte riktigt bestämt än. Men mamma tycker inte om att hennes bebis ljuger och försöker stjäla. Och mamma tycker inte om att bebisen inte lyssnar på mamma. Och hon tycker framförallt inte om att bebisen förstör sin nya fina klänning. Hon tittade strängt på honom.”Stygg bebis! Skäms!” Det fanns skärpa i hennes röst. ”Klänningen måste tvättas. Res dig upp så jag får ta av den.”
Han gjorde som han blev tillsagd och hon knäppte upp knapparna i ryggen på klänningen och hjälpte honom att ta av den. Så stod han framför henne, klädd i bara blöja och ankstjärtstrosa. BH-n hade han också fått behålla.Hon tittade på honom och skrattade. ”Du ser verkligen löjlig ut lilla vän.”
Det visste han redan. Han kom ihåg vad hon sagt när hon satt på honom BH-n; ”Den här behöver du verkligen. Du har mullat till dig på sistone. Hur känns det att ha fått små tuttar?”
Han svarade inte. Skämdes för mycket för det, Skämdes ännu mer när hon smekte hans bröstvårtor under sidentyget och gjorde honom knäsvag av kåthet. ”Det här gillar du va? Dina små tuttar är lika känsliga som mina tror jag. Du kanske vill spruta i blöjan?Det spelade ingen roll vad han ville, för det fick han inte.
”Nu ska du stå i skamvrån en stund. Men eftersom du var så intresserad av min frukost så ska du få lite av den.”
Han förstod inte riktigt. Först. Men snart nog… Det kändes fruktansvärt obehagligt när hon hällde den kalla gröten bak i hans blöja. Ännu obehagligare när hon tog ett stadigt tag om blöjrumpan och tryckte till. Gröten kletade mot hans stjärt. Det kändes som om han bajsat på sig.
”Säg tack för gröten.”
”Tack.”
Så hällde hon ner ett glas juice i blöjan. Det blev kallt och fuktigt.
”Säg tack för juicen.”
”Tack.”
”Vill du ha något annat?”
”Nej tack snälla mamma.”"
Då kan du ställa dig i skamvrån."
Han visste inte riktigt vart skamvrån var. Han hade aldrig stått i skamvrå förut. Men han visste inte om han skulle våga fråga. Han gick och ställde sig i hörnet bredvid diskbänken. Som tur var sade hon ingenting.
"Hur känns det i blöjan?"
"Obehagligt."
"Jag kan tänka mig det. Sätt dig på golvet en stund."
Han satte sig ner och kände den kalla gröten kleta in sig mellan skinkorna.
"Såja. Då kan du ställa dig upp igen."
3.
Sen fick han sätta sig ner och skriva om hur stygg han varit. Det har du just fått läsa.
måndag 29 oktober 2007
söndag 28 oktober 2007
fredag 26 oktober 2007
Skambyxan är så skön (Jag hatar den)
Att få gå med ankstjärtstrosor är nog det pinsammaste som finns för en pojke, för ett mer feminint bebisplagg finns nog inte. Att de sedan är "stoppade" så att man inte har en chans att få ihop benen när man går utan tvingas "tulta fram" är ännu värre. (Dessutom har man ju tjockblöjan under.) DUMMA MAMMA!!! Jag ska aldrig vara stygg mer.torsdag 25 oktober 2007
Foton i all ära, men tecknat kan ibland sätta fantasin i mer rörelse.
Usch vilka förödmjukande situationer, inget man skulle vilja uppleva i verkligheten... Men i fantasin. Gärna!!!
onsdag 24 oktober 2007
Cyberkonversation med Moster M
En alldeles sann dialog mellan två internetkompisar
1.
”Hej! Såg att du varit inne på min sida. Det är jag som är Sabinas pojkvän/man/baby. Hälsar bara! Kram”
"Hej, är ni hemma nu. Din Sabina skrev innan ni for, om att ni var barnlediga och på väg till landet. Hoppas ni haft det bra....”
”*S* Jo då, vi har haft det riktigt bra. Det är skönt med en och annan dag utan barn att bry sig om. Hon har blivit lite för bra på att bestämma över mig bara. Jag fick gå i kolt hela helgen. Pinsamt! Kram ”
”Hehe* nåja... det är kanske inte är helt oangenämt?”
”Jag ska väl inte klaga. Jag har ju försatt mig i den här situationen själv. Men det är klart, det blir lite varmt med blöja och ankstjärtsbyxa när det är en sådan sommar.”
”Oj men jäklars! Det var inte dåligt. Blev det till att ta fram lilla babypuderdosan och tillika smörja noga med Natusansalva kanske? Solhatt, hade du det med?”
"*rodnar* En jättefånig knytbandsmössa med spets. Usch, den hatar jag verkligen.”
”Nå, din kära hustru vekar ha oklanderlig smak. Det låter så sött som allra helst. Kram på dig, lilla vän.”
”Ja den är verkligen "söt". Men man känner sig faktiskt lite fånig med en sådan mössa på sig. Men det värsta är nog ändå de här ankstjärtstrosorna med stoppning hon skaffat till mig. Med dem på blir det omöjligt att ha vanliga byxor över. Det går inte att knäppa dem eller dra upp blixtlåset. Kram"”
Ojojojojojdå, det lät nästan lite opraktiskt... Hur funkar det att sitta på en vanlig stol då? *kram* /Moster M”
”Hej. Ja det är inte särskilt praktiskt. Sitta går ju såklart bra, däremot är det svårt att gå med "benen ihop". Det blir liksom lite mer "tultande". Men det är inte så ofta jag måste ha det så.”
”Nähä. Kan det vara så att du måste hålla dig lite i skinnet då, för att inte den vadderade blöjan ska åka på, med ankstjärt o allt? *fundilerar o spekulerar*”
”Jo. *rodnar* Men jag försöker alltid att sköta mig så gott jag kan. Men ibland klarar jag det inte. Det går ju an när vi är själva, men som på semestern, när jag gjort något styggt, då fick jag åka med Sabina till en annan stad och gå in på distriktssköterskemottagningen och berätta att jag dels kissade på mig och dels var på semester långt hemifrån och dels glömt blöjorna hemma. Det var pinsamt må du tro. Jag var alldeles röd i ansiktet när jag kom ut med blöjpåsen i ena handen och Sabina i den andra.”
”Se där, du är verkligen duktig som klarar dig så bra. Men det är ju bra att Sabina vakar lite extra över dig, så det inte blir tokigt för ofta. *kram* /MosterM”
”S* Du verkar lätt road av min prekära situation.”
”Mitt i prick.”
”Usch vad hemskt. Så ytterligt förödmjukande. *rodnar och ser till så blöjan inte syns allt för mycket*”
”Seså, nu är det läggdags för småttingar. Marsch pannkaka i säng, så får vi träffas mer en annan dag. Natti natti, vännen! *sajberpuss i pannan*”
” Och om jag vägrar då?”” Då lägger jag inga fingrar emellan. Sånt här accepterar INTE Mostrar. Då säger jag till Sabina att du är MYCKET olydig, och så får hon lösa situationen på bästa vis. Så nu vet du. Marsch iväg.”
”Oj oj oj. *plötsligt orolig* Vilken sträng moster. Jag kissade nästan på mig av rädsla. Tur att nattblöjan var på. Förlåt, ska aldrig vara näbbig mer. Säg inget till S. Kram”
” Seså inget snackelisnack mer, nu släcker Moster för idag. Moster ska också sova nu ser du, nu ska alla sova. Vi ses en annan dag, lilla vän! *en till sajberpuss i pannan*”
2.
” Ha Ha moster! Jag gick inte alls och lade mig. Jag satt uppe och såg på tv en lååånnng stund. Fick du fikon nu va? *S* Kram”
“Lilla vän, Moster är alldeles rysligt trött och orkar inte med dumma påhitt mitt i natten. Du ska göra som Moster säger, och inget annat. Nu får Sabina ta och reda ut det som hände igår, så det blir ordning på torpet. Annars får Lilla vännen inte leka med Moster mer! Hopp i säng nu, och inga konster mer!”
” Nej snälla, berätta inte för henne...”
” Jo jag har redan berättat för Sabina. Jag skulle gissa att det blir skamvrån för din del.”
3.
"Dumma dig!!! Jag skojade ju bara. Nu har jag fått munnen tvättad med tvål och så fick jag göra en hemsk sak som jag skäms för mycket för att berätta om. Och dessutom ska jag säga förlåt att jag var stygg till dig, för annars får jag smisk. Men okej då. *skrapar med foten* Förlåt att jag var stygg och näbbig."
"Så bra, Lilla vän, då är allt bra. Du är självklart förlåten och vi är sams. Och vi var aldrig riktigt ovänner men man måste vara mycket snäll mot moster förstår du, och inte bråkig. Det vet vi nu båda två. Hoppas du får en härlig härlig dag idag! *kram* /Moster M”
4.
”Hej Moster! Såg att du var online. Idag är Sabina och barnen borta och jag har huset för mig själv. Sitter här framför datorn iförd tena slip maxi och en söt liten klänning. Känner mig så fin.”
”åh men Hej lilla vän! Ja jag kikar in en stund efter jobbet. Så fin du måste vara. Vad har din klänning för färg då, om man får fråga? *kram* /Moster M."
”Hrm, *rodnar*, den är faktiskt vit. Den har puffärm och spetskrage och är väldigt kort.”
”ahaaa vad fint! jag gissade i första hand på rosa, med spetskrage, och i andra hand på ljusblått. Men vitt var ju himla fint. Och med puffärm också, som är så sött. Du får leka lite försiktigt ikväll då så du inte får några svåra fläckar på din finklänning! Apropå det måste Moster ner i tvättstugan en kort stund. Jag kommer nog tillbaka sedan om du känner att det blir lite ensamt utan familjen därhemma. *kramelikram* /Mostern”
”Jag ska vara så försiktig så jag inte smutsar ner mig. Det lovar jag. Kram”
”Så bra kära lilla vän, det var förståndigt av dig. men det är lite svalt nu mot slutet av sommaren, ska du inte ta på något mer? Ett par fina strumpbyxor kanske? Så du inte blir kall om rumpan, benen och fötterna. Man blir så lätt förkyld om man blir kall, vet du. Och kissnödig. /Lite bekymrad Moster”
”Nja, inte strumpbyxor, de korvar sig så runt blöjan och då ser jag så dum ut. Kram”
”jaså, är du säker på det? Tror det är jättegulligt. Vita spetsstrumpor. Blir ett mysigt "poff poff"-ljud när man klappar på mjuka rumpan då oxå. Och så ett par fina skor till. Svarta blanka lackskor med slejf. Eller röda kanske. Natti natti söta vän, nu ska Moster sussa. Sov så gott. Glöm inte borsta tänderna och tvätta händer och ansikte med tvål och vatten innan du lägger dig! *kram* /M.”
”Men snälla moster, du är ju alldeles ryslig. Så där explicit är ju inte ens Sabina när hon skriver till mig. *rodnar jättemycket* "poff-poff"-ljud. Gud så förödmjukande, men precis så låter det. Och jag vill inte bli klappad i stjärten för det är så litengörande med det där ljudet och att jag inte kan göra ett dugg åt det.”
”Moster ÄR rakt på sak. Alldeles väldans hela tiden. Och gillar dessutom *poff poff*-ljud alldeles jättemycket. Så det kommer jag inte alls sluta med. Hej so long lilla hjärtat! *kram* /M”
”Tur att jag bara har moster som cyberbarnvakt då. Annars skulle jag nog skämmas ihjäl.”
”Ja det är nog så vännen. *Poff och kram* /La Moster”
5.
”Hej Moster, idag har jag straffblöja på mig. Det är bara för att S kom på mig med att smeka mig själv igår. Det känns inte så bra. Kram”
”Nej men LILLA VÄN!!!!!!!!!!!! Vad gör du för nåt? Det tycker jag nog allt Sabina gjort rätt i, med att kommendera blöja på. Ska nån smeka dig så är det väl iallafall inte du? Så bra att Sabina är en ordentlig påpasserska. När nu jag bara är och för alltid kommer att förbli sajberbarnvakt. Vore jag där skulle jag *doffa och poffa* lite på rumpan din för det känns så väldans gott med bebisblöjrumpor. *kram* från //Mostern”
6.
”Hej Moster, jag måste få fråga vad du och Sabina håller på och kokar ihop. Igår sade hon "jag har pratat med Moster om en del nya saker till dig". Jag ville veta vad det var och då sade hon att jag inte skulle vara så frågvis. När jag då frågade en gång till så fick jag smisk i stjärten och så fick jag stå i skamvrån efteråt. Så säger hon så här: "Synd att Moster M inte är här, hon skulle nog tycka om att se dig i klänning och blöja. Då skulle hon nog "POFFA" dig på rumpan. Varför säger hon så? Kram”
”ojojoj så sträng Sabina är. Jag är inte lika sträng. Men man måste göra som Sabina säger, så om hon säger att du ska stå i skamvrån så måste du faktiskt lyda. Utan knot. Men inte ska du vara rädd, jag är för det mesta inte så läskig. Det är jag bara om små blöjbebisar är mycket stygga. Jag vill bara att du ska vara riktigt riktigt fin, det är det vi pratar om Sabina och jag förstår du. *kram* /Mostern”
”Hur fin menar du då? *orolig* Inte kortare klänningar än de jag redan har hoppas jag. Alla kan ju se att jag har blöja... Önskar mig vuxnare klänningar”
”Såså lilla vän det är inte du som bestämmer och inte du som handlar. Det sköter Sabina. Du får helt enkelt acceptera att du inte kan veta mer om det. Men du kommer bli så SÖT och Moster väntar sen på bilder av hur fin en liten bebis kan vara.”
"I så fall måste jag få en mailadress för Sabina säger att hon inte vill att någon här på fl ska känna igen mig. Men jag kommer att skämmas om moster ska se.”
”Ja men det är klart du ska visa hur fin du blir. Mejla till pjäxläxan@hotmail.com. Moster vara bortrest hemifrån ett litet tag så jag kanske inte kan svara på om jag blir nöjd eller inte med hur du ter dig i kläderna. Men jag kommer svara så fort jag vet mer. Se nu till att sköta dig så inte du blir för jobbig för Sabina!! *hytter varnande med mosterfingret* *kram* /M.”
7.
”God morgon moster, nu kan moster få se hur jag ser ut när jag går i vippkjol, knytbandsmössa och tjockblöja. Som tur är behöver jag inte ha det så ofta. Kram”
”men lilla hjärtat så FIN du är!! Vilken FIN kjol, och en så bländvit liten mössa du verkar jha fast den inte syns hela alltihop. Så duktig du är som ställer upp dig så fint för Sabina! Nu har du varit en duktig liten bebis. Men rumpan ser ju bara för gosig ut.. Jag måste allt ta och *poffa* på den ändå. Jag ska också titta mer ordentligt på det hela när jag kommer hem från arbetet. *kram* Moster M.”
”*rodnar över hela ansiktet och känner hur hjärtat slår hårt* Inte poffa snälla moster. Inte poffa. Vill moster se en annan utstyrsel? Kram”
”okej jag duttar och klappar bara liiite då? Är det bättre? För det såklart att jag vill se en annan utstyrsel! Men inte ska du förhala det så Lilla vän, skicka det du bara. Skyndsamt! /Kram, M. *förväntansfull och uppfordrande*”
”Det kommer ikväll snälla moster, jag måste komma hem från jobbet först. Kram. Du berättar väl inte för någon annan släkting att du fått se mig så här?”
”SeSå lilla blöjbarn skynda på skynda på! Moster vill se bilder nu. Och ställ inte såna impertinenta frågor om saker som är självklara. Lilla bebisen ska lita på Moster och inte vara näbbig. Då får Sabina minsann se till att bruka allvar än en gång! //*synnerligen bister Moster*”
”Förlåt snälla moster. Jag skickar en bild av mina "skämsbyxor" på en gång.”
”Sedär ja. Det var bättre. Ordentligt med byxa på, och ordning och reda. Men vad gör en liten blöjbebis UTAN MÖSSA mitt i sommaren?!?! Små småttingar ska se till att skydda sina huvuden mot solen. Nu får jag allt se till och säga åt Sabina att det får bli skärpning. Tänk att man inte kan låta något passera obemärkt utan måste ha koll på att allt är i sin ordning! //*retlig och upprörd Moster*”
”Förlåt moster att jag glömde mössan. Sabina påpekade det för mig och sedan fick jag smisk. Jag ska aldrig mer gå ut i solen utan mössa. Jag vet att jag måste ha den. Lilla bebisen rödrumpad”
”Så bra då behöver inte Moster oroa sig för att du blir röd om skulten mer. För då skulle du bli röd om rumpen igen. Så skönt att jag kan lita på Sabina. Nu har du varit duktig Lilla tjockrumpa. *kram* /Moster”
”Nej jag vill varken bli röd om rumpa eller skult, men jag skulle kunna uppskatta att få ha en keps i stället. Det är så svårt att behålla värdigheten med de här knytbandsmössorna. Jag har fått en rosa som Sabina älskar att ta på mig. Vill moster se den också? Kram”
”Ja tack det vill jag gärna! *kram* M.”
”Då kan moster få se nu. Så vill jag veta om moster tyckte det var fint sedan. *niger och rodnar* Kram”
”Å men allra käraste lilla H du är söt som en docka! Så väldigt fina klänningar du har! Sabina har varit flitig som ett bi och inte legat på latsidan, förstår jag! Och så duktig du är som är så prydlig och fin. Och vilka söta spetsar på din rumpa! Mössan syns nästan lite i underkant, men jag förstår att det ju också måste vara lite jobbigt att stå till och vara fin. Små H:n har nog en del spring i benen också väl? Men har du några lekkamrater, lilla vän? Fler än Sabina, menar jag? Men så dum jag är, du har ju Moster också iochförsig. Då har du ju två vänner i oss. Det är ju inte så illa alls! *ler* Många kramar till lilla dock-bebisen, och en puss på möss-hjässan. /Moster M”
"Tack snälla moster för berömmet. Skönt att moster inte tycker att jag ser direkt "motbjudande" ut. Kram”
”men kära lilla vän hur kan du ens tro det! Du är ju så himla fin! En docka. *kram* M.”
8.
”Hej moster Maggi, Snälla hjälp mig. Sabina skickade mig den här länken till jobbet och skrev att hon tyckte den dressen skulle passa mig och att hon skulle beställa den. Men det är ju mer ett tortyrinstrument än ett klädesplagg. Hur ska jag få ihop benen? Jag kommer att få tulta fram. Kan inte du säga till henne att hon ska låta bli? Snälla Kram/skrajsen cgi.ebay.de/ADULT-BABY-SATIN-SPREIZ-Windelhos...
”Oj en sådan överraskning, vilket plagg. Det ser ju faktiskt rätt fint ut som en julaftonsbyxa, röd med hjärtan. Men jag ska höra med Sabina. Suss nu gott, så ska jag ta upp de röda byxorna med Sabina vid en bättre tid på dygnet. *Mosterlig puss på hjässan*/M.”
9.
”Dumma moster! Du lovade ju att hjälpa mig att prata med Sabina om byxorna men ändå så har jag fått dem i present och varit tvungen att paradera i dem hela helgen. Du ljög för mig och det borde du ha smisk för. (Som jag fick när jag protesterade.) Dumma moster!"
”Nej nu går skam på torrra land. Jag pratade VISST med Sabina om byxorna, men det är inte jag som bestämmer. Att ta så stygga ord i munnen mot mig är inget som går obemärkt förbi. Jag vet nog vad Lilla bebisen gjorde i helgen, pillade på sig - det har vi redan sagt inte är acceptabelt. Nu är Lilla bebisen inte bara obstinat utan rent fult stygg. Moster lägger inte fingrarna emellan denna gång. Detta ska Sabina genast få åtgärda. =/ /Synnerligen upprörd”
”Jag har inte alls pillat och du FÅR inte säga till Sabina. Jag vet att hon skulle ha lyssnat på dig.”
”Jo då min lilla vän du pillade och som straff fick du sitta selad framför Tinky Winky. Så nu ljuger du också. Det ser mörkt ut det här. Hur har du nu blivit så obstinat och stygg? /Mycket oroad Moster”
10.
”Nu har Moster sansat sig och kommit till insikt om vad som hände igår. Moster är synnerligen van vid vanartiga gossar, men trodde att Lilla blöjrumpan inte var en av dem. Han har ju skött sig bra och gjort som både Moster och Sabina sagt förut. Efter tillsägelse, iallafall. Nu ska jag förklara för Lilla ankstjärten vad som gäller. Lilla bebisen har tagit sig vatten över huvudet. Vad Lilla bebisen inte vet är att Moster som är så snäll, faktiskt också kan vara mycket mycket farlig mot stygga småttingar. Det är inte roligt att göra Moster upprörd. Småttingar vill inte smaka på Mosters beska medicin. Lilla blöjbaken glömmer att Moster faktiskt också VARJE DAG håller ordning på en STOR STOR HUND som behöver ledsagas genom människovärlden och vuxenlivet. Moster accepterar inte myterier i flocken. Småttingar ska stanna på sin plats, och inte bråka i ledet. Om småttingar bråkar och försöker göra saker de inte är vuxna att hantera, måste Moster gå in och ta hand om den lille så att han förstår sitt eget bästa.Nu har Moster också talat med Sabina. Sabina blev också hon mycket förvånad över Lilla bebisens tilltag. Sabina ville gärna fostra Lilla vännen på sitt vis. Men Moster tror att det är dags att även Sabina får lite vägledning. Moster har förstått nu att det inte räcker med att ha skämsblöja och knytbandsmössa för att Lilla blöjbarnet ska respektera Moster. Kanske det inte längre räcker med att tvätta munnen på bebisen med såpa, sätta honom selad framför Teletubbies. Förra helgens hängselbyxa där han var tvungen att vagga som en anka för att byxan är så väldigt stor, räcker visst inte för att Lilla bebisen ska förstå sin plats. Moster kommer att tala mer med Sabina om hur vi går vidare. Det ska Lilla bebisen inte bry sitt Lilla Huvud med mer. Han vet ju redan att Moster inte lägger fingrarna emellan, så han förstår att detta inte kommer glömmas bort. Det ska han få bli varse när Moster och Sabina tycker att tillfället är rätt.Om Sabina berättar att han skött sig under helgen kommer Mosters bestraffning KANSKE att mildras en liten smula. Men det skulle förvåna mig mycket. /Moster M”
” Förlåt snälla moster, jag vet inte vad som flög i mig. Ska aldrig göra så mer. Förlåt!”
”Lilla blöjbarn du har mycket kvar att lära i världen. Om du någon gång skulle bli stor. Farliga moster godtar ursäkten, men förväntar sig ett betydligt bättre uppförande från och med nu. Mosters vrede har inte svalnat än, även om vulkanen slutat läcka glödhet lava.... Lilla bebisen ska tacka Sabina så väldigt mycket för att det var hon och inte Moster som utfärdade bestraffningen. Lilla bebisens skamblöja och ankstjärtstrosa en dag, och plastsnibb andra dagen hade inte räckt till för Moster. Så nu är det bäst han håller vad han lovat. //Bister Moster”
”Jag har fått säga "tack för att du lär mig hur man uppför sig" så många gånger att jag vet att det är så. Och jag är fortfarande väldigt ledsen. Förlåt.”
”Det är bra Lilla bebis. Fortsätt så. Och håll dig på din plats i ledet. /Bekymrade och allvarsamma Mostern”
”Lilla blöjbarnet har varit så stygg. Lilla skamstjärten är så ledsen för det. Lilla blöjsiblöjsisen förtjänar alla straff han kan få av sin mamma och sin moster. Lilla bebisen borde få gå med skämsbyxor alltid. Och den rosa korta klänningen. Lilla blöjbaken borde få ha sele så fort han skulle gå ut så han kunde hållas ordning på. Och smisk borde han få. På bara stjärten. Förlåt!”
”Så är det. Nu ska lilla bebisen inte bry sitt lilla huvud med det mer. Moster och mamma tar hand om det. Så han kan ta det varligt och bara se till att inte vara stygg och näbbig. Sov gott i natt Lilla bebis. Händerna på täcket. Inget pillande. *kram* /Moster”
”Moster, det är väldigt svårt att låta bli att pilla. Är det verkligen så farligt? Kram"
”LillaH ==> SOV nu och SLUTA PILLA. /M.”
1.
”Hej! Såg att du varit inne på min sida. Det är jag som är Sabinas pojkvän/man/baby. Hälsar bara! Kram”
"Hej, är ni hemma nu. Din Sabina skrev innan ni for, om att ni var barnlediga och på väg till landet. Hoppas ni haft det bra....”
”*S* Jo då, vi har haft det riktigt bra. Det är skönt med en och annan dag utan barn att bry sig om. Hon har blivit lite för bra på att bestämma över mig bara. Jag fick gå i kolt hela helgen. Pinsamt! Kram ”
”Hehe* nåja... det är kanske inte är helt oangenämt?”
”Jag ska väl inte klaga. Jag har ju försatt mig i den här situationen själv. Men det är klart, det blir lite varmt med blöja och ankstjärtsbyxa när det är en sådan sommar.”
”Oj men jäklars! Det var inte dåligt. Blev det till att ta fram lilla babypuderdosan och tillika smörja noga med Natusansalva kanske? Solhatt, hade du det med?”
"*rodnar* En jättefånig knytbandsmössa med spets. Usch, den hatar jag verkligen.”
”Nå, din kära hustru vekar ha oklanderlig smak. Det låter så sött som allra helst. Kram på dig, lilla vän.”
”Ja den är verkligen "söt". Men man känner sig faktiskt lite fånig med en sådan mössa på sig. Men det värsta är nog ändå de här ankstjärtstrosorna med stoppning hon skaffat till mig. Med dem på blir det omöjligt att ha vanliga byxor över. Det går inte att knäppa dem eller dra upp blixtlåset. Kram"”
Ojojojojojdå, det lät nästan lite opraktiskt... Hur funkar det att sitta på en vanlig stol då? *kram* /Moster M”
”Hej. Ja det är inte särskilt praktiskt. Sitta går ju såklart bra, däremot är det svårt att gå med "benen ihop". Det blir liksom lite mer "tultande". Men det är inte så ofta jag måste ha det så.”
”Nähä. Kan det vara så att du måste hålla dig lite i skinnet då, för att inte den vadderade blöjan ska åka på, med ankstjärt o allt? *fundilerar o spekulerar*”
”Jo. *rodnar* Men jag försöker alltid att sköta mig så gott jag kan. Men ibland klarar jag det inte. Det går ju an när vi är själva, men som på semestern, när jag gjort något styggt, då fick jag åka med Sabina till en annan stad och gå in på distriktssköterskemottagningen och berätta att jag dels kissade på mig och dels var på semester långt hemifrån och dels glömt blöjorna hemma. Det var pinsamt må du tro. Jag var alldeles röd i ansiktet när jag kom ut med blöjpåsen i ena handen och Sabina i den andra.”
”Se där, du är verkligen duktig som klarar dig så bra. Men det är ju bra att Sabina vakar lite extra över dig, så det inte blir tokigt för ofta. *kram* /MosterM”
”S* Du verkar lätt road av min prekära situation.”
”Mitt i prick.”
”Usch vad hemskt. Så ytterligt förödmjukande. *rodnar och ser till så blöjan inte syns allt för mycket*”
”Seså, nu är det läggdags för småttingar. Marsch pannkaka i säng, så får vi träffas mer en annan dag. Natti natti, vännen! *sajberpuss i pannan*”
” Och om jag vägrar då?”” Då lägger jag inga fingrar emellan. Sånt här accepterar INTE Mostrar. Då säger jag till Sabina att du är MYCKET olydig, och så får hon lösa situationen på bästa vis. Så nu vet du. Marsch iväg.”
”Oj oj oj. *plötsligt orolig* Vilken sträng moster. Jag kissade nästan på mig av rädsla. Tur att nattblöjan var på. Förlåt, ska aldrig vara näbbig mer. Säg inget till S. Kram”
” Seså inget snackelisnack mer, nu släcker Moster för idag. Moster ska också sova nu ser du, nu ska alla sova. Vi ses en annan dag, lilla vän! *en till sajberpuss i pannan*”
2.
” Ha Ha moster! Jag gick inte alls och lade mig. Jag satt uppe och såg på tv en lååånnng stund. Fick du fikon nu va? *S* Kram”
“Lilla vän, Moster är alldeles rysligt trött och orkar inte med dumma påhitt mitt i natten. Du ska göra som Moster säger, och inget annat. Nu får Sabina ta och reda ut det som hände igår, så det blir ordning på torpet. Annars får Lilla vännen inte leka med Moster mer! Hopp i säng nu, och inga konster mer!”
” Nej snälla, berätta inte för henne...”
” Jo jag har redan berättat för Sabina. Jag skulle gissa att det blir skamvrån för din del.”
3.
"Dumma dig!!! Jag skojade ju bara. Nu har jag fått munnen tvättad med tvål och så fick jag göra en hemsk sak som jag skäms för mycket för att berätta om. Och dessutom ska jag säga förlåt att jag var stygg till dig, för annars får jag smisk. Men okej då. *skrapar med foten* Förlåt att jag var stygg och näbbig."
"Så bra, Lilla vän, då är allt bra. Du är självklart förlåten och vi är sams. Och vi var aldrig riktigt ovänner men man måste vara mycket snäll mot moster förstår du, och inte bråkig. Det vet vi nu båda två. Hoppas du får en härlig härlig dag idag! *kram* /Moster M”
4.
”Hej Moster! Såg att du var online. Idag är Sabina och barnen borta och jag har huset för mig själv. Sitter här framför datorn iförd tena slip maxi och en söt liten klänning. Känner mig så fin.”
”åh men Hej lilla vän! Ja jag kikar in en stund efter jobbet. Så fin du måste vara. Vad har din klänning för färg då, om man får fråga? *kram* /Moster M."
”Hrm, *rodnar*, den är faktiskt vit. Den har puffärm och spetskrage och är väldigt kort.”
”ahaaa vad fint! jag gissade i första hand på rosa, med spetskrage, och i andra hand på ljusblått. Men vitt var ju himla fint. Och med puffärm också, som är så sött. Du får leka lite försiktigt ikväll då så du inte får några svåra fläckar på din finklänning! Apropå det måste Moster ner i tvättstugan en kort stund. Jag kommer nog tillbaka sedan om du känner att det blir lite ensamt utan familjen därhemma. *kramelikram* /Mostern”
”Jag ska vara så försiktig så jag inte smutsar ner mig. Det lovar jag. Kram”
”Så bra kära lilla vän, det var förståndigt av dig. men det är lite svalt nu mot slutet av sommaren, ska du inte ta på något mer? Ett par fina strumpbyxor kanske? Så du inte blir kall om rumpan, benen och fötterna. Man blir så lätt förkyld om man blir kall, vet du. Och kissnödig. /Lite bekymrad Moster”
”Nja, inte strumpbyxor, de korvar sig så runt blöjan och då ser jag så dum ut. Kram”
”jaså, är du säker på det? Tror det är jättegulligt. Vita spetsstrumpor. Blir ett mysigt "poff poff"-ljud när man klappar på mjuka rumpan då oxå. Och så ett par fina skor till. Svarta blanka lackskor med slejf. Eller röda kanske. Natti natti söta vän, nu ska Moster sussa. Sov så gott. Glöm inte borsta tänderna och tvätta händer och ansikte med tvål och vatten innan du lägger dig! *kram* /M.”
”Men snälla moster, du är ju alldeles ryslig. Så där explicit är ju inte ens Sabina när hon skriver till mig. *rodnar jättemycket* "poff-poff"-ljud. Gud så förödmjukande, men precis så låter det. Och jag vill inte bli klappad i stjärten för det är så litengörande med det där ljudet och att jag inte kan göra ett dugg åt det.”
”Moster ÄR rakt på sak. Alldeles väldans hela tiden. Och gillar dessutom *poff poff*-ljud alldeles jättemycket. Så det kommer jag inte alls sluta med. Hej so long lilla hjärtat! *kram* /M”
”Tur att jag bara har moster som cyberbarnvakt då. Annars skulle jag nog skämmas ihjäl.”
”Ja det är nog så vännen. *Poff och kram* /La Moster”
5.
”Hej Moster, idag har jag straffblöja på mig. Det är bara för att S kom på mig med att smeka mig själv igår. Det känns inte så bra. Kram”
”Nej men LILLA VÄN!!!!!!!!!!!! Vad gör du för nåt? Det tycker jag nog allt Sabina gjort rätt i, med att kommendera blöja på. Ska nån smeka dig så är det väl iallafall inte du? Så bra att Sabina är en ordentlig påpasserska. När nu jag bara är och för alltid kommer att förbli sajberbarnvakt. Vore jag där skulle jag *doffa och poffa* lite på rumpan din för det känns så väldans gott med bebisblöjrumpor. *kram* från //Mostern”
6.
”Hej Moster, jag måste få fråga vad du och Sabina håller på och kokar ihop. Igår sade hon "jag har pratat med Moster om en del nya saker till dig". Jag ville veta vad det var och då sade hon att jag inte skulle vara så frågvis. När jag då frågade en gång till så fick jag smisk i stjärten och så fick jag stå i skamvrån efteråt. Så säger hon så här: "Synd att Moster M inte är här, hon skulle nog tycka om att se dig i klänning och blöja. Då skulle hon nog "POFFA" dig på rumpan. Varför säger hon så? Kram”
”ojojoj så sträng Sabina är. Jag är inte lika sträng. Men man måste göra som Sabina säger, så om hon säger att du ska stå i skamvrån så måste du faktiskt lyda. Utan knot. Men inte ska du vara rädd, jag är för det mesta inte så läskig. Det är jag bara om små blöjbebisar är mycket stygga. Jag vill bara att du ska vara riktigt riktigt fin, det är det vi pratar om Sabina och jag förstår du. *kram* /Mostern”
”Hur fin menar du då? *orolig* Inte kortare klänningar än de jag redan har hoppas jag. Alla kan ju se att jag har blöja... Önskar mig vuxnare klänningar”
”Såså lilla vän det är inte du som bestämmer och inte du som handlar. Det sköter Sabina. Du får helt enkelt acceptera att du inte kan veta mer om det. Men du kommer bli så SÖT och Moster väntar sen på bilder av hur fin en liten bebis kan vara.”
"I så fall måste jag få en mailadress för Sabina säger att hon inte vill att någon här på fl ska känna igen mig. Men jag kommer att skämmas om moster ska se.”
”Ja men det är klart du ska visa hur fin du blir. Mejla till pjäxläxan@hotmail.com. Moster vara bortrest hemifrån ett litet tag så jag kanske inte kan svara på om jag blir nöjd eller inte med hur du ter dig i kläderna. Men jag kommer svara så fort jag vet mer. Se nu till att sköta dig så inte du blir för jobbig för Sabina!! *hytter varnande med mosterfingret* *kram* /M.”
7.
”God morgon moster, nu kan moster få se hur jag ser ut när jag går i vippkjol, knytbandsmössa och tjockblöja. Som tur är behöver jag inte ha det så ofta. Kram”
”men lilla hjärtat så FIN du är!! Vilken FIN kjol, och en så bländvit liten mössa du verkar jha fast den inte syns hela alltihop. Så duktig du är som ställer upp dig så fint för Sabina! Nu har du varit en duktig liten bebis. Men rumpan ser ju bara för gosig ut.. Jag måste allt ta och *poffa* på den ändå. Jag ska också titta mer ordentligt på det hela när jag kommer hem från arbetet. *kram* Moster M.”
”*rodnar över hela ansiktet och känner hur hjärtat slår hårt* Inte poffa snälla moster. Inte poffa. Vill moster se en annan utstyrsel? Kram”
”okej jag duttar och klappar bara liiite då? Är det bättre? För det såklart att jag vill se en annan utstyrsel! Men inte ska du förhala det så Lilla vän, skicka det du bara. Skyndsamt! /Kram, M. *förväntansfull och uppfordrande*”
”Det kommer ikväll snälla moster, jag måste komma hem från jobbet först. Kram. Du berättar väl inte för någon annan släkting att du fått se mig så här?”
”SeSå lilla blöjbarn skynda på skynda på! Moster vill se bilder nu. Och ställ inte såna impertinenta frågor om saker som är självklara. Lilla bebisen ska lita på Moster och inte vara näbbig. Då får Sabina minsann se till att bruka allvar än en gång! //*synnerligen bister Moster*”
”Förlåt snälla moster. Jag skickar en bild av mina "skämsbyxor" på en gång.”
”Sedär ja. Det var bättre. Ordentligt med byxa på, och ordning och reda. Men vad gör en liten blöjbebis UTAN MÖSSA mitt i sommaren?!?! Små småttingar ska se till att skydda sina huvuden mot solen. Nu får jag allt se till och säga åt Sabina att det får bli skärpning. Tänk att man inte kan låta något passera obemärkt utan måste ha koll på att allt är i sin ordning! //*retlig och upprörd Moster*”
”Förlåt moster att jag glömde mössan. Sabina påpekade det för mig och sedan fick jag smisk. Jag ska aldrig mer gå ut i solen utan mössa. Jag vet att jag måste ha den. Lilla bebisen rödrumpad”
”Så bra då behöver inte Moster oroa sig för att du blir röd om skulten mer. För då skulle du bli röd om rumpen igen. Så skönt att jag kan lita på Sabina. Nu har du varit duktig Lilla tjockrumpa. *kram* /Moster”
”Nej jag vill varken bli röd om rumpa eller skult, men jag skulle kunna uppskatta att få ha en keps i stället. Det är så svårt att behålla värdigheten med de här knytbandsmössorna. Jag har fått en rosa som Sabina älskar att ta på mig. Vill moster se den också? Kram”
”Ja tack det vill jag gärna! *kram* M.”
”Då kan moster få se nu. Så vill jag veta om moster tyckte det var fint sedan. *niger och rodnar* Kram”
”Å men allra käraste lilla H du är söt som en docka! Så väldigt fina klänningar du har! Sabina har varit flitig som ett bi och inte legat på latsidan, förstår jag! Och så duktig du är som är så prydlig och fin. Och vilka söta spetsar på din rumpa! Mössan syns nästan lite i underkant, men jag förstår att det ju också måste vara lite jobbigt att stå till och vara fin. Små H:n har nog en del spring i benen också väl? Men har du några lekkamrater, lilla vän? Fler än Sabina, menar jag? Men så dum jag är, du har ju Moster också iochförsig. Då har du ju två vänner i oss. Det är ju inte så illa alls! *ler* Många kramar till lilla dock-bebisen, och en puss på möss-hjässan. /Moster M”
"Tack snälla moster för berömmet. Skönt att moster inte tycker att jag ser direkt "motbjudande" ut. Kram”
”men kära lilla vän hur kan du ens tro det! Du är ju så himla fin! En docka. *kram* M.”
8.
”Hej moster Maggi, Snälla hjälp mig. Sabina skickade mig den här länken till jobbet och skrev att hon tyckte den dressen skulle passa mig och att hon skulle beställa den. Men det är ju mer ett tortyrinstrument än ett klädesplagg. Hur ska jag få ihop benen? Jag kommer att få tulta fram. Kan inte du säga till henne att hon ska låta bli? Snälla Kram/skrajsen cgi.ebay.de/ADULT-BABY-SATIN-SPREIZ-Windelhos...
”Oj en sådan överraskning, vilket plagg. Det ser ju faktiskt rätt fint ut som en julaftonsbyxa, röd med hjärtan. Men jag ska höra med Sabina. Suss nu gott, så ska jag ta upp de röda byxorna med Sabina vid en bättre tid på dygnet. *Mosterlig puss på hjässan*/M.”
9.
”Dumma moster! Du lovade ju att hjälpa mig att prata med Sabina om byxorna men ändå så har jag fått dem i present och varit tvungen att paradera i dem hela helgen. Du ljög för mig och det borde du ha smisk för. (Som jag fick när jag protesterade.) Dumma moster!"
”Nej nu går skam på torrra land. Jag pratade VISST med Sabina om byxorna, men det är inte jag som bestämmer. Att ta så stygga ord i munnen mot mig är inget som går obemärkt förbi. Jag vet nog vad Lilla bebisen gjorde i helgen, pillade på sig - det har vi redan sagt inte är acceptabelt. Nu är Lilla bebisen inte bara obstinat utan rent fult stygg. Moster lägger inte fingrarna emellan denna gång. Detta ska Sabina genast få åtgärda. =/ /Synnerligen upprörd”
”Jag har inte alls pillat och du FÅR inte säga till Sabina. Jag vet att hon skulle ha lyssnat på dig.”
”Jo då min lilla vän du pillade och som straff fick du sitta selad framför Tinky Winky. Så nu ljuger du också. Det ser mörkt ut det här. Hur har du nu blivit så obstinat och stygg? /Mycket oroad Moster”
10.
”Nu har Moster sansat sig och kommit till insikt om vad som hände igår. Moster är synnerligen van vid vanartiga gossar, men trodde att Lilla blöjrumpan inte var en av dem. Han har ju skött sig bra och gjort som både Moster och Sabina sagt förut. Efter tillsägelse, iallafall. Nu ska jag förklara för Lilla ankstjärten vad som gäller. Lilla bebisen har tagit sig vatten över huvudet. Vad Lilla bebisen inte vet är att Moster som är så snäll, faktiskt också kan vara mycket mycket farlig mot stygga småttingar. Det är inte roligt att göra Moster upprörd. Småttingar vill inte smaka på Mosters beska medicin. Lilla blöjbaken glömmer att Moster faktiskt också VARJE DAG håller ordning på en STOR STOR HUND som behöver ledsagas genom människovärlden och vuxenlivet. Moster accepterar inte myterier i flocken. Småttingar ska stanna på sin plats, och inte bråka i ledet. Om småttingar bråkar och försöker göra saker de inte är vuxna att hantera, måste Moster gå in och ta hand om den lille så att han förstår sitt eget bästa.Nu har Moster också talat med Sabina. Sabina blev också hon mycket förvånad över Lilla bebisens tilltag. Sabina ville gärna fostra Lilla vännen på sitt vis. Men Moster tror att det är dags att även Sabina får lite vägledning. Moster har förstått nu att det inte räcker med att ha skämsblöja och knytbandsmössa för att Lilla blöjbarnet ska respektera Moster. Kanske det inte längre räcker med att tvätta munnen på bebisen med såpa, sätta honom selad framför Teletubbies. Förra helgens hängselbyxa där han var tvungen att vagga som en anka för att byxan är så väldigt stor, räcker visst inte för att Lilla bebisen ska förstå sin plats. Moster kommer att tala mer med Sabina om hur vi går vidare. Det ska Lilla bebisen inte bry sitt Lilla Huvud med mer. Han vet ju redan att Moster inte lägger fingrarna emellan, så han förstår att detta inte kommer glömmas bort. Det ska han få bli varse när Moster och Sabina tycker att tillfället är rätt.Om Sabina berättar att han skött sig under helgen kommer Mosters bestraffning KANSKE att mildras en liten smula. Men det skulle förvåna mig mycket. /Moster M”
” Förlåt snälla moster, jag vet inte vad som flög i mig. Ska aldrig göra så mer. Förlåt!”
”Lilla blöjbarn du har mycket kvar att lära i världen. Om du någon gång skulle bli stor. Farliga moster godtar ursäkten, men förväntar sig ett betydligt bättre uppförande från och med nu. Mosters vrede har inte svalnat än, även om vulkanen slutat läcka glödhet lava.... Lilla bebisen ska tacka Sabina så väldigt mycket för att det var hon och inte Moster som utfärdade bestraffningen. Lilla bebisens skamblöja och ankstjärtstrosa en dag, och plastsnibb andra dagen hade inte räckt till för Moster. Så nu är det bäst han håller vad han lovat. //Bister Moster”
”Jag har fått säga "tack för att du lär mig hur man uppför sig" så många gånger att jag vet att det är så. Och jag är fortfarande väldigt ledsen. Förlåt.”
”Det är bra Lilla bebis. Fortsätt så. Och håll dig på din plats i ledet. /Bekymrade och allvarsamma Mostern”
”Lilla blöjbarnet har varit så stygg. Lilla skamstjärten är så ledsen för det. Lilla blöjsiblöjsisen förtjänar alla straff han kan få av sin mamma och sin moster. Lilla bebisen borde få gå med skämsbyxor alltid. Och den rosa korta klänningen. Lilla blöjbaken borde få ha sele så fort han skulle gå ut så han kunde hållas ordning på. Och smisk borde han få. På bara stjärten. Förlåt!”
”Så är det. Nu ska lilla bebisen inte bry sitt lilla huvud med det mer. Moster och mamma tar hand om det. Så han kan ta det varligt och bara se till att inte vara stygg och näbbig. Sov gott i natt Lilla bebis. Händerna på täcket. Inget pillande. *kram* /Moster”
”Moster, det är väldigt svårt att låta bli att pilla. Är det verkligen så farligt? Kram"
”LillaH ==> SOV nu och SLUTA PILLA. /M.”
Fantasifulla lektips till barnvakter, mammor och pappor som vill göra något lite extra för sina små bebisar.
1. Sätt på din bebis en tjock blöja alldeles innan ni ska gå på bio.
Om han skulle få för sig att fråga varför han måste ha blöjan på sig så svarar du bara att du tror att han kommer att behöva den eftersom filmen ni ska se är lite otäck. Han kommer att vara upphetsad redan när ni kommer till bion. Om du sedan lägger din hand på blöjan och smeker honom lite försiktigt så kommer du snart att få höra honom stöna av upphetsning, fast han försöker vara så tyst han kan för att ingen ska märka vad som håller på att hända. Viskar du då i hans öra om att du hör hur upphetsad han är och att det inte gör någonting om han blir blöt i byxan eftersom han har tjockblöjan på sig, så kommer han snart att stöna ännu mer.Sedan är det upp till dig hur du vill göra. Antingen låter du honom spruta eller också får han vänta. Vilket du än väljer så kommer han att vara knäsvag av kåthet innan filmen är slut.
2. Ring upp din bebis på jobbet och berätta hur mycket du ser fram emot att han ska komma hem.
Tala om att du redan har lagt fram blöjan och ankstjärtsbyxan på sängen. Berätta för honom hur gullig han kommer att se ut när han dammsuger lägenheten iförd blöja, ankstjärtsbyxa och blus, berätta hur kåt du kommer att bli av att ligga på soffan och se honom arbeta.Du kan vara säker på att han är röd om kinderna och hård i byxan när du lägger på luren.
3. Gå på upptäcktsfärd i grannstaden.
Sätt på honom en blöja och bälta fast honom ordentligt i bilden. Sedan kör du honom till grannstaden och leker med honom där. Om ni är riktigt modiga går ni in på vårdcentralen och pratar med en distriktssköterska om hans sängvätningsproblem. Annars går ni till apoteket och ber att få titta i pärmen med kostnadsfria förbrukningsartiklar eller till biblioteket och frågar efter tidskriften "Kontinens" eller till H&M för att se om det finns någon söt spetstrosa som kan passa till en stor blöjstjärt eller till ICA-affären för att köpa en napp till honom eller till...
Det är bara din fantasi och era gemensamma överenskommelser som sätter gränserna för vad ni kan hitta på.
Om han skulle få för sig att fråga varför han måste ha blöjan på sig så svarar du bara att du tror att han kommer att behöva den eftersom filmen ni ska se är lite otäck. Han kommer att vara upphetsad redan när ni kommer till bion. Om du sedan lägger din hand på blöjan och smeker honom lite försiktigt så kommer du snart att få höra honom stöna av upphetsning, fast han försöker vara så tyst han kan för att ingen ska märka vad som håller på att hända. Viskar du då i hans öra om att du hör hur upphetsad han är och att det inte gör någonting om han blir blöt i byxan eftersom han har tjockblöjan på sig, så kommer han snart att stöna ännu mer.Sedan är det upp till dig hur du vill göra. Antingen låter du honom spruta eller också får han vänta. Vilket du än väljer så kommer han att vara knäsvag av kåthet innan filmen är slut.
2. Ring upp din bebis på jobbet och berätta hur mycket du ser fram emot att han ska komma hem.
Tala om att du redan har lagt fram blöjan och ankstjärtsbyxan på sängen. Berätta för honom hur gullig han kommer att se ut när han dammsuger lägenheten iförd blöja, ankstjärtsbyxa och blus, berätta hur kåt du kommer att bli av att ligga på soffan och se honom arbeta.Du kan vara säker på att han är röd om kinderna och hård i byxan när du lägger på luren.
3. Gå på upptäcktsfärd i grannstaden.
Sätt på honom en blöja och bälta fast honom ordentligt i bilden. Sedan kör du honom till grannstaden och leker med honom där. Om ni är riktigt modiga går ni in på vårdcentralen och pratar med en distriktssköterska om hans sängvätningsproblem. Annars går ni till apoteket och ber att få titta i pärmen med kostnadsfria förbrukningsartiklar eller till biblioteket och frågar efter tidskriften "Kontinens" eller till H&M för att se om det finns någon söt spetstrosa som kan passa till en stor blöjstjärt eller till ICA-affären för att köpa en napp till honom eller till...
Det är bara din fantasi och era gemensamma överenskommelser som sätter gränserna för vad ni kan hitta på.
Sitta på stranden och veta att alla kan se att man är en stor bebis med snibb och blöja...
Usch så rysligt gruvligt härligt förödmjukande! När de unga flickorna går förbi, tittar, pekar, skrattar...Lekarna vi leker
Jag väntar honom hem snart. Jag väntar och jag längtar till den stund när han kommer tultande uppför trappan. Ni förstår, igår kväll var han en olydig och stygg pojke, och därför hoppas jag nu att blöjorna som jag satte på honom i morse, har smitit åt ordentligt om hans rakade lilla kön - att de har fått honom att tänka på mig ofta - och att han har burit dem med återhållen skam och upphetsning. I kväll har jag ännu en överraskning åt honom. Jag tror att han kommer att tycka om den.
Vi leker att vi reser. Som nyfikna barn färdas vi i ett mystiskt och förlovat land. Där undersöker vi varandras innersta gömmen, där söker vi efter dolda skatter, där finner vi nya sidor - där älskar vi och åtrår. Vi gör det med lust och med glädje, även om vägarna till tillfredsställelsen ibland kan vara både långa och krokiga. För som efter alla andra vägkanter, växer det också hos oss både rosor och törnen. Ibland är vi så snälla mot varann, och ibland är det i smärtan och förödmjukelsen - den fysiska eller den psykiska - som vi finner vår lust. Det är i rollerna vi tar, som vi finner oss själva som de varelser vi någonstans långt inom oss drömmer om att vara.
Det har tagit oss lång tid att komma hit. Många är de irrvägar vi vandrat under resans gång, många är de återvändsgränder vi hamnat i och gråtit inför, undrande och förvirrade över vad vi egentligen hållit på med. Nu för tiden går vi inte vilse så ofta. Vi känner varann och de vägar vi vill ta. Mitt sköte blir vått och varmt när jag tänker på min älskade. Det bultar i mig. Måtte han komma snart.
Det verkliga livet - det är rollerna vi spelar för de andra. Så underbart det är att få lämna dem ibland. Att för en timme eller två få vara det man vill, att få känna sig oberäknelig och oblyg och fri. För jag vill inte alltid vara den snälla flicka som de andra ser. Jag vill inte låta det verkliga livet skriva hela min historia. Jag vill att det ska finnas en del av mig som ingen - utom min älskade - känner. Min älskade, som snart kommer hem. Min älskade, som känner som jag. Min älskade, som förtröstansfullt och tillgivet följer mig på resor, utan att veta vart vi ska. Han litar på mig som jag litar på honom, och han vet att jag vet vad han söker. Min älskade, som vill vara liten och lydig och snäll.
Själv vill jag vara en stygg flicka.Det är ofta just dit som våra resor för oss. Vi leker att vi vänder världen. Att det är jag som har makten, och att det är han som får lyssna. Är han snäll så är jag snäll, är han stygg så är jag stygg. Jag kan smiska, jag kan kittla. Hos mig kan allting hända. Allt det jag vill - och han.
Hör jag steg i trappan? Nej. Inte än.
I början var vi så trogna alla måsten. Vi gjorde det vi läst oss till och sett på film. Kliché efter kliché betade vi av, i iver över att finna det som skulle passa just oss. Vi kom så fel att det nästan skrämde oss till tystnad - att våra lekar höll på att sluta så - i misslyckande och förtvivlan. Vi kände oss så ledsna och tilltufsade att vi höll på att ge upp, innan det till sist gick upp för oss att spelet kunde vara så mycket mer raffinerat - att det hetsande låg i att själva finna nya roller, istället för att bara imitera det som andra redan imiterat i flera hundra år. Vi vet det nu; Markis de Sades föråldrade drömmar är inget för oss. Vi passar inte i läder och lack, vi passar inte in i det hårda. Våra roller är mycket mjukare än så. Vi bara vänder det vanliga ut och in - och på det sättet skapar vi oss en ny värld. Det är i det subtila som spänningen ligger. Att vi hetsas av varann, och av att vi känner varandras leklust. Det blir så självklart då. Det blir så rätt.
Det är med en skälvande förnimmelse av vällust som jag tänker tillbaka på den första gång som allt blev bra och gott. Jag tror att jag ska lägga mig på sängen en stund, minnas hur det var, och ha det riktigt skönt. Jag känner att min ros har dagg.
Det är försommar och vi ska gå på maskerad, och jag ber min älskade att hyra våra dräkter - att tänka ut något som kan passa oss. Stolt och lycklig och glad kommer han hem och visar vad han har funnit. Jag är säker på att han letat omsorgsfullt och länge, för dräkterna är spännande och ljuva. Som lilla Rödluvan och stora stygga vargen. Det är så vi ska gå till maskeraden. Vargkostymen är grå och len och mjuk, men dess tänder är många och vassa. Rödluvans lilla klänning riktigt doftar av ljuv oskuldfullhet. Den är av siden och kort och vid, och den har puffärmar och vackra spetsar. En mössa och ett litet förkläde hör också till, och en underkjol med många lager spets och tyll.
"Så fina dräkter du har valt", säger jag och ser på honom. "Nu har du varit duktig." Han tar stolt emot berömmet och ler mot mig, men blir stum av häpnad när jag sekunden senare fortsätter; "Jag är säker på att du kommer att bli en mycket söt rödluva."
Så gullig han är när han rodnar. Det är med skamset röda kinder som han accepterar sitt öde.
När jag senare på kvällen hjälper honom att ta på sig den lilla klänningen, ser jag hans kuk växa sig styv och glänsande röd och svullen. Jag klarar nästan inte av att lirka in den i trosorna. Han tittar vädjande på mig och säger; "Jag vet faktiskt inte om jag vill gå iväg så här."
"Men lilla vän", svarar jag. "Du valde dräkterna alldeles på egen hand. Har du redan glömt det?"
Han ser generad ut där han står och nyper i klänningsfållen. "Nej. Men det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig det hela."
"Var det verkligen inte det?" Jag sticker upp min hand innanför klänningen, och letar en stund bland underkjolens tyllager. När jag hittar det jag söker bland de många mjuka spetsarna, smeker jag försiktigt över det hårda paket som stramar mot de silkesmjuka trosorna. "Det känns i alla fall som om du tycker om din dräkt. Det kan du väl inte förneka." Han kommer sig inte för med att svara, men när jag med fingerspetsarna kittlar hans lem igen - precis vid kanten av ollonet - kan han inte låta bli att stöna till. "Jag märker i alla fall att du tycker att det är skönt." Så för jag honom till sängen, och när jag lagt honom ner på den så fortsätter jag att smeka honom, ända till han närmar sig den yttersta gränsen. Han sluter sina ögon och väntar, och när hans kropp stelnar till och hans ansikte förvrids till en extatisk mask, precis i det ögonblick när han är som allra mest sårbar, känns det både rätt och riktigt att sluta. Det går ju inte an att låta honom kladda ner sina fina trosor. "Sakta i backarna", säger jag och tar bort min hand. "Små flickor måste ha rena underbyxor när de går på fest, det vet du väl."
Han öppnar ögonen och ser på mig med en vädjande blick. "Snälla du, sluta inte", ber han. "Du får inte sluta..."
Det spelar ingen roll hur mycket han ömkar sig. Jag är obeveklig; "Nej lilla vän", säger jag och ser strängt på honom. "Du får allt vänta till vi kommer hem."
Han ser ledsen och faktiskt lite sårad ut när han inser att jag menar allvar, men han protesterar inte mer. Jag tror att han i den stunden inser, att den som väntar på något gott sällan väntar för länge, och att den påtvingade väntan i den här situationen inte är något passivt och stillastående tillstånd, utan en aktiv del av ett spel som så småningom kommer att leda fram till något som känns fint och bra för oss båda. Efter en liten stund ser jag erektionen gå ner, men blicken i hans ögon finns fortfarande kvar. Mina trosor är våta innanför vargkostymen. Min kropp och min själ är i samklang. Mitt sköte talar om för mig att jag tycker om att ha kontroll över händelseförloppet. Det är spännande och hetsande, men det är också ett stort ansvar. Jag får inte ta i för mycket. Då blir leken allvar, och då är nöjet borta och den verkliga smärtan farlig och mycket nära. Det är stor skillnad mellan att låtsas såra och att såra på riktigt.
Jag ger honom en stor kram och kysser honom på munnen. Så skrattar vi båda och gör oss klara för att gå. Vi ska visserligen inte så långt, men jag vill ändå inte utsätta honom för blickar och tillmälen från människor vi möter. Han får lov att ta sin rock över klänningen. Mössan har jag i fickan. Den knyter jag fast under hans haka när vi kommer fram. Han är så söt i sin kostymering. Vi vinner priset för de bästa dräkterna, och min älskade lilla rödluva gör stor succe på maskeraden. Många är de klappar han får på sin stjärt den kvällen, och många är de komplimanger han får för sin fina lilla klänning. Flickorna turas om att dansa med honom, och de verkar sätta en ära i att snurra honom så att klänningen åker upp och blottar hans spetsprydda stjärt. Han viskar flera gånger i mitt öra att han känner sig dum och löjlig - och att han vill gå hem - men jag svarar bara att jag vill stanna en stund till, och att jag ska säga till honom när det är dags att gå. Det är inte så bråttom. Jag vet ju så väl att han (liksom jag) i själva verket finner det hela mycket upphetsande. Mina flickvänner tycker att han är den sötaste lilla rödluva man kan tänka sig. Vad pojkarna tycker vet jag inte. Jag bryr mig inte så mycket om det heller. När vi kommer hem igen så får den lilla rödluvan lägga sig på rygg i sängen. Med två rosa sidenband knyter jag fast hans händer i sängstolparna, innan jag prydligt och ordentligt viker upp den lilla klänningen och den volangprydda underkjolen. Så lirkar jag ner trosorna och släpper ut hans styva kuk i frihet, och rider honom som det anstår en vild och hetsad varg. Det känns alldeles rätt att ha honom liggande där under mig, som ett hjälplöst litet flickebarn. Visst gör han små tafatta försök att ta tillbaka initiativet, men det är inte alls svårt att få honom att förstå, att han ska vara alldeles tyst och föra sig som en snäll flicka om han vill ha det skönt. Jag bara hyschar honom, och lägger mitt pekfinger över hans läppar. "Tyst nu liten", säger jag. "Ligg stilla och tyst. En annan dag blir det din tur att prestera, men nu ska du bara ta emot." Mitt våta sköte sluter sig tätt omkring hans hårda lem, och kittlar och retar honom till gränsen för det uthärdliga. Jag rider honom rytmiskt och varsamt, och när jag märker att han snart ska komma saktar jag av - för att sedan sluta helt. De första sekunderna tror han nog att jag bara gör en kort paus, men när jag inte omedelbart börjar om igen så ser jag desperationen börja lysa i hans ögon.
"Fortsätt snälla du", säger han. "Det är så skönt." Han trycker sina höfter uppåt, men jag glider undan precis så mycket att han inte kan nå mitt sköte.
"Först ska du berätta hur du känner dig."
"Jag vet inte riktigt. Jag känner mig - åh snälla du, fortsätt..."
"Kanske. Om du talar om för mig hur du har haft det ikväll."
"Jag har haft det bra. Kom nu."
"Det räcker inte. Berätta hur det kändes att få gå klädd som en liten flicka när alla såg dig. Var det spännande?"
"Släpp loss mig nu." Han försöker dra i sidenbanden, men kommer naturligtvis ingenstans. "Vi kan väl prata om det här en annan gång."
"Nej - jag vill höra det nu. Om du är snäll nu, så lovar jag att du ska få det riktigt skönt sedan."
Till slut förstår han att han inte har något val. "Jag vet inte riktigt hur det kändes", börjar han, lite tvekande. "På ett sätt var det hemskt, och på ett annat sätt så var det underbart. Jag kände mig generad och dum och tyckte att jag såg så löjlig ut, men samtidigt så pirrade det av spänning i hela mig. Det var på något sätt legitimt att gå klädd på det där viset på en maskerad, och ingen visste om att det var du som bestämt att jag skulle ha klänningen på mig. Vi spelade på något sätt både för oss själva och inför publik. Det gjorde mig kåt ända ner i ljumskarna."
"Jag blev också kåt", säger jag, och beslutar mig för att muntra upp honom lite. Jag kupar handen över hans penis och snuddar vid den - lite försiktigt bara, nästan som av misstag. Han rycker till av beröringen, gnyr som ett litet barn, längtar efter mer. "Jag tyckte att det var härligt att se dig dansa - när klänningen åkte upp så att trosorna syntes såg du precis ut som en liten flicka, precis som nu. Jag fantiserade faktiskt om hur det skulle vara att ta med dig ut på promenad i de där kläderna - om hur människor skulle stanna och titta och fråga varför, och om hur jag bara skulle säga att du varit stygg, och att det var därför som du fick vara min lydiga lilla flicka." Han tycker om att höra det jag säger. Lyssnar uppmärksamt. "Jag kanske skulle lägga dig över mitt knä och vika upp klänningen och ge dig smisk på stjärten - mitt i parken - där alla skulle se. Vad du skulle känna dig dum." Med försiktiga rörelser smeker jag honom över kuken. Jag fingrar lite på hans pung - och märker att den är alldeles spänd. Han vrider sig av vällust där han ligger, stönar och ropar. Jag känner att jag vill ha honom nu, men att det både är för tidigt och för sent. Än vill jag höra honom berätta för mig, och skulle jag ge mig nu så skulle han ändå inte kunna ge mig någon njutning. Stackars liten. Han är så nära gränsen. "Säg mig nu", fortsätter jag, "hur det känns att vara liten och hjälplös i sängen också - hur det känns att ligga bunden och utlämnad - i siden och spets?"
"Jag vet inte", svarar han bara. "Det känns lite konstigt."
Jag känner igen så väl igen det från våra tidigare försök. Jag vet att han tycker att det är genant och svårt att tala om att han känner sig upphetsad av situationer som den här, och jag tycker att det är synd, eftersom hela hans kroppsspråk berättar om att han njuter i fulla drag. Den här gången vill jag att han ska säga det med sin mun. Jag vill höra honom säga att han älskar det.
"Då kanske du ska ligga och tänka efter en stund till." Jag viker ner klänningen igen, och ser hur hans kuk genast reser ett tält av de mjuka spetsarna. "Du kan få slicka mig medan du funderar." Jag glider fram över honom och låter mitt sköte närma sig hans ansikte. Strax känner jag hans tunga i min blomma, ivrig som ett bi på jakt efter pollen. Han finner pistillen och genomsöker den med sin mjuka tunga, och dess lätta beröring sänder ilningar genom min kropp. För ett ögonblick blir jag tveksam. Jag vill känna honom i mig nu, men jag vill också höra hans svar. Jag glider ner igen, och fingrar försiktigt på den sidenglänsande ovansidan av klänningstältet. "Är det skönt att ligga här i klänning? Tycker du om att vara min lilla flicka? Har du längtat efter att få vara liten och beroende?" För varje fråga jag ställer smeker jag honom lite hårdare.
Han stönar och mumlar något ohörbart, men i samma sekund som det ska gå för honom, kommer äntligen svaret; "Ja! Jag tycker om det! Det är så skönt!" Jag hinner inte riktigt få undan klänningen, så hans säd blöter ner den fina dressen. Den liksom pumpar ur honom, konvulsiskt, som en lavaström. Samtidigt som säden kommer får hans ansikte ett drag av fridfullhet. Jag ser på honom och ler, och han besvarar mitt leende, och i den sekunden ser han så lugn och lycklig och avslappnad ut att jag bara vill knyta upp banden som hållit honom fången och känna honom hålla om mig. Jag gör det, och så ligger vi stilla och tätt tillsammans mycket länge. Jag smeker honom över håret, han smeker mig. Vi säger ingenting.
När han vilat sig en stund säger han att det är min tur att njuta, och nu när han har fått komma en gång, så kan han älska mig länge. Jag sluter mina ögon och tänker på det som hänt, och hans rytmiska rörelser hjälper mig att minnas varje sekund av kvällen, lika tydligt som om den varit just nu. Jag flyter bort i ett hav av minnen, så koncentrerade och starka att de för mig till en orgasm som nästan får mig att förlora medvetandet.
Jag kommer i samma stund som då. För ett ögonblick vet jag inte om jag är ensam hemma, eller om jag har en liten rödluva bredvid mig. Det är så nära. Så verkligt.Sedan dess har vi färdats många gånger i landet annorlunda.
I kväll är det dags igen. När han kommer hem så ska jag ta av honom byxorna och tröjan. Så ska han få stå en stund framför mig, iförd bara sin lilla blöjbyxa, och när jag sett mig mätt så ska jag be honom att berätta hur han har haft det på jobbet. Jag ska fråga honom om han tror att någon har kunnat se att hans stjärt varit stor och bullig idag, om han har varit noga med att stänga dörren till toaletten om sig för att inte behöva riskera att bli avslöjad, om han tror att han har fått eksem nu när hans stjärt har varit inslagen i ett våtvärmande plastomslag i en hel dag, och om han kanske förstår att det i fortsättningen är bättre för honom att vara lydig och snäll och ta disken om jag ber honom, istället för att lägga sig på soffan och titta i en porrtidning och smeka sig själv.
För det var ju så det var. När jag kom hem från min kvällsföreläsning så fann jag honom där, med sin lilla snopp i handen och med en glansig blick i ögonen. Jag sade ingenting först, men när jag gick ut i köket och såg disken stå kvar, blev jag mycket arg och besviken. Han kom snabbt efter mig, och såg mycket skamsen ut när jag talade om för honom att en vuxen man borde ha bättre kontroll över sina drifter, och att det bara brukar vara riktigt små barn som har svårt att hålla tätt. Han mumlade ett förlåt och erbjöd sig att ta disken genast, och det lät jag honom göra. Det är möjligt att han verkligen trodde att det skulle vara bra med det, men han protesterade ändå inte särskilt mycket när jag tog fram blöjan åt honom i morse. "Du förstår väl varför du får ha blöja på dig idag?", frågade jag. Han nickade bara. Jag bad honom ställa sig med benen brett isär och satte på honom blöjan. När jag beskådade det färdiga resultatet nickade jag gillande. Snibbrosetterna var prydligt knutna, och den stora vita blöjstjärten fick min älskade att se ut precis som det barn han uppfört sig som igår. "Så söt du blev", sade jag och klappade honom på stjärten. "Känns det mjukt och skönt?"
"Det känns hemskt." Han vände sig mot spegeln och såg på sig själv. "Jag kan inte ha den här på mig. Den kommer att synas."
"Att du inte tänkte på det igår."
Egentligen behövde han inte oroa sig. När han fick på sig byxorna syntes blöjan nästan inte alls. Bara ett mycket medvetet eller vaksamt öga kunde ana vad som doldes under hans jeans - fast det sade jag inte till honom. Han tog en lång tröja på sig, och var noga med att knäppa igen överrocken innan han gick.
Om han svarar ordentligt på mina frågor, så ska jag ta av honom blöjorna och låta honom älska mig som en riktig man. Om han fortfarande inte har lärt sig sin läxa så får han behålla dem på en stund till, men i så fall ska han få bereda mig njutning ändå. Då får han slicka mig till jag är nöjd. Sedan kanske han kan få komma i sin blöja, smeka sig själv på det mjuka paketet, medan jag ser på och kallar honom för min lilla bebis.
Äntligen. Nu hör jag honom närma sig. Jag älskar honom.
Vi leker att vi reser. Som nyfikna barn färdas vi i ett mystiskt och förlovat land. Där undersöker vi varandras innersta gömmen, där söker vi efter dolda skatter, där finner vi nya sidor - där älskar vi och åtrår. Vi gör det med lust och med glädje, även om vägarna till tillfredsställelsen ibland kan vara både långa och krokiga. För som efter alla andra vägkanter, växer det också hos oss både rosor och törnen. Ibland är vi så snälla mot varann, och ibland är det i smärtan och förödmjukelsen - den fysiska eller den psykiska - som vi finner vår lust. Det är i rollerna vi tar, som vi finner oss själva som de varelser vi någonstans långt inom oss drömmer om att vara.
Det har tagit oss lång tid att komma hit. Många är de irrvägar vi vandrat under resans gång, många är de återvändsgränder vi hamnat i och gråtit inför, undrande och förvirrade över vad vi egentligen hållit på med. Nu för tiden går vi inte vilse så ofta. Vi känner varann och de vägar vi vill ta. Mitt sköte blir vått och varmt när jag tänker på min älskade. Det bultar i mig. Måtte han komma snart.
Det verkliga livet - det är rollerna vi spelar för de andra. Så underbart det är att få lämna dem ibland. Att för en timme eller två få vara det man vill, att få känna sig oberäknelig och oblyg och fri. För jag vill inte alltid vara den snälla flicka som de andra ser. Jag vill inte låta det verkliga livet skriva hela min historia. Jag vill att det ska finnas en del av mig som ingen - utom min älskade - känner. Min älskade, som snart kommer hem. Min älskade, som känner som jag. Min älskade, som förtröstansfullt och tillgivet följer mig på resor, utan att veta vart vi ska. Han litar på mig som jag litar på honom, och han vet att jag vet vad han söker. Min älskade, som vill vara liten och lydig och snäll.
Själv vill jag vara en stygg flicka.Det är ofta just dit som våra resor för oss. Vi leker att vi vänder världen. Att det är jag som har makten, och att det är han som får lyssna. Är han snäll så är jag snäll, är han stygg så är jag stygg. Jag kan smiska, jag kan kittla. Hos mig kan allting hända. Allt det jag vill - och han.
Hör jag steg i trappan? Nej. Inte än.
I början var vi så trogna alla måsten. Vi gjorde det vi läst oss till och sett på film. Kliché efter kliché betade vi av, i iver över att finna det som skulle passa just oss. Vi kom så fel att det nästan skrämde oss till tystnad - att våra lekar höll på att sluta så - i misslyckande och förtvivlan. Vi kände oss så ledsna och tilltufsade att vi höll på att ge upp, innan det till sist gick upp för oss att spelet kunde vara så mycket mer raffinerat - att det hetsande låg i att själva finna nya roller, istället för att bara imitera det som andra redan imiterat i flera hundra år. Vi vet det nu; Markis de Sades föråldrade drömmar är inget för oss. Vi passar inte i läder och lack, vi passar inte in i det hårda. Våra roller är mycket mjukare än så. Vi bara vänder det vanliga ut och in - och på det sättet skapar vi oss en ny värld. Det är i det subtila som spänningen ligger. Att vi hetsas av varann, och av att vi känner varandras leklust. Det blir så självklart då. Det blir så rätt.
Det är med en skälvande förnimmelse av vällust som jag tänker tillbaka på den första gång som allt blev bra och gott. Jag tror att jag ska lägga mig på sängen en stund, minnas hur det var, och ha det riktigt skönt. Jag känner att min ros har dagg.
Det är försommar och vi ska gå på maskerad, och jag ber min älskade att hyra våra dräkter - att tänka ut något som kan passa oss. Stolt och lycklig och glad kommer han hem och visar vad han har funnit. Jag är säker på att han letat omsorgsfullt och länge, för dräkterna är spännande och ljuva. Som lilla Rödluvan och stora stygga vargen. Det är så vi ska gå till maskeraden. Vargkostymen är grå och len och mjuk, men dess tänder är många och vassa. Rödluvans lilla klänning riktigt doftar av ljuv oskuldfullhet. Den är av siden och kort och vid, och den har puffärmar och vackra spetsar. En mössa och ett litet förkläde hör också till, och en underkjol med många lager spets och tyll.
"Så fina dräkter du har valt", säger jag och ser på honom. "Nu har du varit duktig." Han tar stolt emot berömmet och ler mot mig, men blir stum av häpnad när jag sekunden senare fortsätter; "Jag är säker på att du kommer att bli en mycket söt rödluva."
Så gullig han är när han rodnar. Det är med skamset röda kinder som han accepterar sitt öde.
När jag senare på kvällen hjälper honom att ta på sig den lilla klänningen, ser jag hans kuk växa sig styv och glänsande röd och svullen. Jag klarar nästan inte av att lirka in den i trosorna. Han tittar vädjande på mig och säger; "Jag vet faktiskt inte om jag vill gå iväg så här."
"Men lilla vän", svarar jag. "Du valde dräkterna alldeles på egen hand. Har du redan glömt det?"
Han ser generad ut där han står och nyper i klänningsfållen. "Nej. Men det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig det hela."
"Var det verkligen inte det?" Jag sticker upp min hand innanför klänningen, och letar en stund bland underkjolens tyllager. När jag hittar det jag söker bland de många mjuka spetsarna, smeker jag försiktigt över det hårda paket som stramar mot de silkesmjuka trosorna. "Det känns i alla fall som om du tycker om din dräkt. Det kan du väl inte förneka." Han kommer sig inte för med att svara, men när jag med fingerspetsarna kittlar hans lem igen - precis vid kanten av ollonet - kan han inte låta bli att stöna till. "Jag märker i alla fall att du tycker att det är skönt." Så för jag honom till sängen, och när jag lagt honom ner på den så fortsätter jag att smeka honom, ända till han närmar sig den yttersta gränsen. Han sluter sina ögon och väntar, och när hans kropp stelnar till och hans ansikte förvrids till en extatisk mask, precis i det ögonblick när han är som allra mest sårbar, känns det både rätt och riktigt att sluta. Det går ju inte an att låta honom kladda ner sina fina trosor. "Sakta i backarna", säger jag och tar bort min hand. "Små flickor måste ha rena underbyxor när de går på fest, det vet du väl."
Han öppnar ögonen och ser på mig med en vädjande blick. "Snälla du, sluta inte", ber han. "Du får inte sluta..."
Det spelar ingen roll hur mycket han ömkar sig. Jag är obeveklig; "Nej lilla vän", säger jag och ser strängt på honom. "Du får allt vänta till vi kommer hem."
Han ser ledsen och faktiskt lite sårad ut när han inser att jag menar allvar, men han protesterar inte mer. Jag tror att han i den stunden inser, att den som väntar på något gott sällan väntar för länge, och att den påtvingade väntan i den här situationen inte är något passivt och stillastående tillstånd, utan en aktiv del av ett spel som så småningom kommer att leda fram till något som känns fint och bra för oss båda. Efter en liten stund ser jag erektionen gå ner, men blicken i hans ögon finns fortfarande kvar. Mina trosor är våta innanför vargkostymen. Min kropp och min själ är i samklang. Mitt sköte talar om för mig att jag tycker om att ha kontroll över händelseförloppet. Det är spännande och hetsande, men det är också ett stort ansvar. Jag får inte ta i för mycket. Då blir leken allvar, och då är nöjet borta och den verkliga smärtan farlig och mycket nära. Det är stor skillnad mellan att låtsas såra och att såra på riktigt.
Jag ger honom en stor kram och kysser honom på munnen. Så skrattar vi båda och gör oss klara för att gå. Vi ska visserligen inte så långt, men jag vill ändå inte utsätta honom för blickar och tillmälen från människor vi möter. Han får lov att ta sin rock över klänningen. Mössan har jag i fickan. Den knyter jag fast under hans haka när vi kommer fram. Han är så söt i sin kostymering. Vi vinner priset för de bästa dräkterna, och min älskade lilla rödluva gör stor succe på maskeraden. Många är de klappar han får på sin stjärt den kvällen, och många är de komplimanger han får för sin fina lilla klänning. Flickorna turas om att dansa med honom, och de verkar sätta en ära i att snurra honom så att klänningen åker upp och blottar hans spetsprydda stjärt. Han viskar flera gånger i mitt öra att han känner sig dum och löjlig - och att han vill gå hem - men jag svarar bara att jag vill stanna en stund till, och att jag ska säga till honom när det är dags att gå. Det är inte så bråttom. Jag vet ju så väl att han (liksom jag) i själva verket finner det hela mycket upphetsande. Mina flickvänner tycker att han är den sötaste lilla rödluva man kan tänka sig. Vad pojkarna tycker vet jag inte. Jag bryr mig inte så mycket om det heller. När vi kommer hem igen så får den lilla rödluvan lägga sig på rygg i sängen. Med två rosa sidenband knyter jag fast hans händer i sängstolparna, innan jag prydligt och ordentligt viker upp den lilla klänningen och den volangprydda underkjolen. Så lirkar jag ner trosorna och släpper ut hans styva kuk i frihet, och rider honom som det anstår en vild och hetsad varg. Det känns alldeles rätt att ha honom liggande där under mig, som ett hjälplöst litet flickebarn. Visst gör han små tafatta försök att ta tillbaka initiativet, men det är inte alls svårt att få honom att förstå, att han ska vara alldeles tyst och föra sig som en snäll flicka om han vill ha det skönt. Jag bara hyschar honom, och lägger mitt pekfinger över hans läppar. "Tyst nu liten", säger jag. "Ligg stilla och tyst. En annan dag blir det din tur att prestera, men nu ska du bara ta emot." Mitt våta sköte sluter sig tätt omkring hans hårda lem, och kittlar och retar honom till gränsen för det uthärdliga. Jag rider honom rytmiskt och varsamt, och när jag märker att han snart ska komma saktar jag av - för att sedan sluta helt. De första sekunderna tror han nog att jag bara gör en kort paus, men när jag inte omedelbart börjar om igen så ser jag desperationen börja lysa i hans ögon.
"Fortsätt snälla du", säger han. "Det är så skönt." Han trycker sina höfter uppåt, men jag glider undan precis så mycket att han inte kan nå mitt sköte.
"Först ska du berätta hur du känner dig."
"Jag vet inte riktigt. Jag känner mig - åh snälla du, fortsätt..."
"Kanske. Om du talar om för mig hur du har haft det ikväll."
"Jag har haft det bra. Kom nu."
"Det räcker inte. Berätta hur det kändes att få gå klädd som en liten flicka när alla såg dig. Var det spännande?"
"Släpp loss mig nu." Han försöker dra i sidenbanden, men kommer naturligtvis ingenstans. "Vi kan väl prata om det här en annan gång."
"Nej - jag vill höra det nu. Om du är snäll nu, så lovar jag att du ska få det riktigt skönt sedan."
Till slut förstår han att han inte har något val. "Jag vet inte riktigt hur det kändes", börjar han, lite tvekande. "På ett sätt var det hemskt, och på ett annat sätt så var det underbart. Jag kände mig generad och dum och tyckte att jag såg så löjlig ut, men samtidigt så pirrade det av spänning i hela mig. Det var på något sätt legitimt att gå klädd på det där viset på en maskerad, och ingen visste om att det var du som bestämt att jag skulle ha klänningen på mig. Vi spelade på något sätt både för oss själva och inför publik. Det gjorde mig kåt ända ner i ljumskarna."
"Jag blev också kåt", säger jag, och beslutar mig för att muntra upp honom lite. Jag kupar handen över hans penis och snuddar vid den - lite försiktigt bara, nästan som av misstag. Han rycker till av beröringen, gnyr som ett litet barn, längtar efter mer. "Jag tyckte att det var härligt att se dig dansa - när klänningen åkte upp så att trosorna syntes såg du precis ut som en liten flicka, precis som nu. Jag fantiserade faktiskt om hur det skulle vara att ta med dig ut på promenad i de där kläderna - om hur människor skulle stanna och titta och fråga varför, och om hur jag bara skulle säga att du varit stygg, och att det var därför som du fick vara min lydiga lilla flicka." Han tycker om att höra det jag säger. Lyssnar uppmärksamt. "Jag kanske skulle lägga dig över mitt knä och vika upp klänningen och ge dig smisk på stjärten - mitt i parken - där alla skulle se. Vad du skulle känna dig dum." Med försiktiga rörelser smeker jag honom över kuken. Jag fingrar lite på hans pung - och märker att den är alldeles spänd. Han vrider sig av vällust där han ligger, stönar och ropar. Jag känner att jag vill ha honom nu, men att det både är för tidigt och för sent. Än vill jag höra honom berätta för mig, och skulle jag ge mig nu så skulle han ändå inte kunna ge mig någon njutning. Stackars liten. Han är så nära gränsen. "Säg mig nu", fortsätter jag, "hur det känns att vara liten och hjälplös i sängen också - hur det känns att ligga bunden och utlämnad - i siden och spets?"
"Jag vet inte", svarar han bara. "Det känns lite konstigt."
Jag känner igen så väl igen det från våra tidigare försök. Jag vet att han tycker att det är genant och svårt att tala om att han känner sig upphetsad av situationer som den här, och jag tycker att det är synd, eftersom hela hans kroppsspråk berättar om att han njuter i fulla drag. Den här gången vill jag att han ska säga det med sin mun. Jag vill höra honom säga att han älskar det.
"Då kanske du ska ligga och tänka efter en stund till." Jag viker ner klänningen igen, och ser hur hans kuk genast reser ett tält av de mjuka spetsarna. "Du kan få slicka mig medan du funderar." Jag glider fram över honom och låter mitt sköte närma sig hans ansikte. Strax känner jag hans tunga i min blomma, ivrig som ett bi på jakt efter pollen. Han finner pistillen och genomsöker den med sin mjuka tunga, och dess lätta beröring sänder ilningar genom min kropp. För ett ögonblick blir jag tveksam. Jag vill känna honom i mig nu, men jag vill också höra hans svar. Jag glider ner igen, och fingrar försiktigt på den sidenglänsande ovansidan av klänningstältet. "Är det skönt att ligga här i klänning? Tycker du om att vara min lilla flicka? Har du längtat efter att få vara liten och beroende?" För varje fråga jag ställer smeker jag honom lite hårdare.
Han stönar och mumlar något ohörbart, men i samma sekund som det ska gå för honom, kommer äntligen svaret; "Ja! Jag tycker om det! Det är så skönt!" Jag hinner inte riktigt få undan klänningen, så hans säd blöter ner den fina dressen. Den liksom pumpar ur honom, konvulsiskt, som en lavaström. Samtidigt som säden kommer får hans ansikte ett drag av fridfullhet. Jag ser på honom och ler, och han besvarar mitt leende, och i den sekunden ser han så lugn och lycklig och avslappnad ut att jag bara vill knyta upp banden som hållit honom fången och känna honom hålla om mig. Jag gör det, och så ligger vi stilla och tätt tillsammans mycket länge. Jag smeker honom över håret, han smeker mig. Vi säger ingenting.
När han vilat sig en stund säger han att det är min tur att njuta, och nu när han har fått komma en gång, så kan han älska mig länge. Jag sluter mina ögon och tänker på det som hänt, och hans rytmiska rörelser hjälper mig att minnas varje sekund av kvällen, lika tydligt som om den varit just nu. Jag flyter bort i ett hav av minnen, så koncentrerade och starka att de för mig till en orgasm som nästan får mig att förlora medvetandet.
Jag kommer i samma stund som då. För ett ögonblick vet jag inte om jag är ensam hemma, eller om jag har en liten rödluva bredvid mig. Det är så nära. Så verkligt.Sedan dess har vi färdats många gånger i landet annorlunda.
I kväll är det dags igen. När han kommer hem så ska jag ta av honom byxorna och tröjan. Så ska han få stå en stund framför mig, iförd bara sin lilla blöjbyxa, och när jag sett mig mätt så ska jag be honom att berätta hur han har haft det på jobbet. Jag ska fråga honom om han tror att någon har kunnat se att hans stjärt varit stor och bullig idag, om han har varit noga med att stänga dörren till toaletten om sig för att inte behöva riskera att bli avslöjad, om han tror att han har fått eksem nu när hans stjärt har varit inslagen i ett våtvärmande plastomslag i en hel dag, och om han kanske förstår att det i fortsättningen är bättre för honom att vara lydig och snäll och ta disken om jag ber honom, istället för att lägga sig på soffan och titta i en porrtidning och smeka sig själv.
För det var ju så det var. När jag kom hem från min kvällsföreläsning så fann jag honom där, med sin lilla snopp i handen och med en glansig blick i ögonen. Jag sade ingenting först, men när jag gick ut i köket och såg disken stå kvar, blev jag mycket arg och besviken. Han kom snabbt efter mig, och såg mycket skamsen ut när jag talade om för honom att en vuxen man borde ha bättre kontroll över sina drifter, och att det bara brukar vara riktigt små barn som har svårt att hålla tätt. Han mumlade ett förlåt och erbjöd sig att ta disken genast, och det lät jag honom göra. Det är möjligt att han verkligen trodde att det skulle vara bra med det, men han protesterade ändå inte särskilt mycket när jag tog fram blöjan åt honom i morse. "Du förstår väl varför du får ha blöja på dig idag?", frågade jag. Han nickade bara. Jag bad honom ställa sig med benen brett isär och satte på honom blöjan. När jag beskådade det färdiga resultatet nickade jag gillande. Snibbrosetterna var prydligt knutna, och den stora vita blöjstjärten fick min älskade att se ut precis som det barn han uppfört sig som igår. "Så söt du blev", sade jag och klappade honom på stjärten. "Känns det mjukt och skönt?"
"Det känns hemskt." Han vände sig mot spegeln och såg på sig själv. "Jag kan inte ha den här på mig. Den kommer att synas."
"Att du inte tänkte på det igår."
Egentligen behövde han inte oroa sig. När han fick på sig byxorna syntes blöjan nästan inte alls. Bara ett mycket medvetet eller vaksamt öga kunde ana vad som doldes under hans jeans - fast det sade jag inte till honom. Han tog en lång tröja på sig, och var noga med att knäppa igen överrocken innan han gick.
Om han svarar ordentligt på mina frågor, så ska jag ta av honom blöjorna och låta honom älska mig som en riktig man. Om han fortfarande inte har lärt sig sin läxa så får han behålla dem på en stund till, men i så fall ska han få bereda mig njutning ändå. Då får han slicka mig till jag är nöjd. Sedan kanske han kan få komma i sin blöja, smeka sig själv på det mjuka paketet, medan jag ser på och kallar honom för min lilla bebis.
Äntligen. Nu hör jag honom närma sig. Jag älskar honom.
tisdag 23 oktober 2007
Jo det är sant, jag är en vuxenbebis
Jag är kille, vuxen, ansvarstagande, pappa, make - och jag älskar att få gå i blöjor och bebiskläder. Jag är en infantilist helt enkelt. Det har jag varit i hela mitt liv tror jag. Jag drömmer om att tvingas tulta runt i tjocka blöjor och ankstjärtstrosor, att få ha korta vippiga klänningar med puffärmar, volanger och spetsar.
Sån är jag och det är väl inte klokt, men det är sant. Jag har lärt mig leva med det. Till och med tycka om det. Önskar bara att det inte vore så förbaskat stigmatiserat.
Hittade den här filmen på Youtube:
Där skulle jag ha velat vara med. Åh vad jag skulle ha velat det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)