Lenas lilla bebisflicka

1.

Han visste inte vad som fick honom att känna sig mest förödmjukad, om det var den tjocka blöjan som putade ut under hans ankstjärtstrosa eller om det var den lilla bebisklänningen han just fått på sig, rosa, kort och vippig, med volanger och spets. Det var nog bägge delarna egentligen. Aldrig tidigare hade han känt sig så liten och skamsen och utan kontroll som i det här ögonblicket. Han hade längtat efter det så länge, men när han nu äntligen fick sin fantasi förverkligad så var han inte säker på att han skulle tycka om det.

"Hur känns det?", frågade hon.

"Jag känner mig dum".

"Vad bra. Det är ju det som är meningen."

Hon skrattade när hon stoppade in nappen i munnen på honom. Han såg verkligen ut som en jättebebis. Dessutom var han väldigt söt när han rodnade. Hon hade varit tveksam till att delta i hans lek, men nu kände hon sig säker. Det skulle bli roligt. Hon nöp honom i kinden och bestämde sig för att knyta om bandet till hans knytbandsmössa."Din söta lilla spetsmössa ska ju inte ramla ner i ögonen på dig", sade hon och fäste den med en stadigare rosett.

Den obetydliga handlingen fick honom att känna sig ännu mindre. Han kände hur han rodnade igen och hur det knöt sig i magen. Först tänkte han protestera, men så tänkte han; "den som gett sig in i leken får leken tåla".

"Jag ska koka lite välling till dig", sade hon. "Du kan följa med till köket."

Han gick efter henne, precis som han blivit tillsagd. Men hon stannade till och spände ögonen i honom. "Bebisar kan inte gå. Men krypa kan dom. Ner på golvet nu och kryp som en liten blöjbebis ska göra."

Han tvekade, ville verkligen inte krypa, kände hur förödmjukelsen började kännas obehaglig.

Hon såg hans tvekan och beslöt sig för att hjälpa honom förstå att han skulle göra som han blev tillsagd. "Du bestämmer själv om du vill krypa med mig till köket och få lite god välling eller om du vill att jag ska ta av dig blöjan och ge dig smisk på bara stjärten på en gång."

Hon lyfte på hans klänning och underkjolar och daskade till honom på den blöjklädda stjärten. Det gjorde inte ont, men känslan av att vara en stor bebis blev ytterligare accentuerad av dasken. Han kände hennes hand mot blöjan, kände förnedringen i att få en dask, kände rädslan för att få smisk på riktigt, kände förlusten av integritet och värdighet, kände förödmjukelsen i att inte ens kunna protestera över att vara tvungen att ha klänning och blöja, kände sig som en stor liten blöjflicka.

Han gick ner på knä och började krypa,

"Duktig bebis. Kryp för mamma nu så ska du få välling sedan.”

2.

Hon åt en lång och god frukost. Kaffe. Gröt. Löskokt ägg. Juice. Färsk fralla. Han fick två flaskor välling. Hon skrattade åt honom när han bad om en kopp kaffe. "Lilla gumman, vill du ha kaffe? Jag tror att det är bäst att du håller dig till vällingen."

Telefonen ringde och hon gick för att svara. Han bestämde sig snabbt. En munfull kaffe kunde han ta ur hennes mugg utan att hon märkte det. Bara han skyndade sig. Han lyfte koppen och skulle precis föra den till munnen när han hörde henne avsluta samtalet. I ivern att ställa tillbaka kaffekoppen fumlade han till och tappade den i knäet. Kaffet var inte så varmt att han brände sig men han insåg han att han gjort något dumt och att han skulle få betala ett pris för det. Det hade blivit en stor brun fläck på den rosa klänningen.

Först såg hon orolig ut. ”Lilla vän, du har väl inte bränt dig?”

”Nej...”

”Vilken tur. Men se så din klänning ser ut. Jag hade tänkt att du skulle ha den på dig idag.”

”Jag vet.”

”Och jag har jobbat mycket med den.”

”Jag vet.”

”Då kanske du kan förklara hur kaffet hamnade i ditt knä?”

Vad skulle han svara? Ljuga? Säga sanningen? Vilket skulle göra henne minst arg?

”Jag råkade bara komma åt kaffekoppen.”

”Och det vill du att jag ska tro på? Jag ställde den långt ifrån dig för säkerhets skull. Var det inte så att du ville ha lite kaffe? Var det inte så att du tänkte ta lite kaffe utan att jag märkte det?”

Han insåg att det var meningslöst att ljuga. ”Jo.” Han böjde sitt huvud i skam.

”Du är verkligen en olydig bebis, vet du det?”

”Ja.” Han svarade mycket tyst.

”Vad sade du?”

”Att jag är en olydig bebis.”

”Det är du. Och vad händer med olydiga bebisar då?”

”Jag vet inte.”

”Använd din fantasi nu lilla vän.” Hon lutade sig över honom och lade handen på kaffefläcken. ”Vad tror du händer med en stygg och olydig liten bebis som inte gör som mamma säger?”

”Han kanske blir straffad.” Han rodnade.

”Alldeles riktigt. En stygg bebis blir straffad. Och det är vad du kommer att bli. Men hur har jag inte riktigt bestämt än. Men mamma tycker inte om att hennes bebis ljuger och försöker stjäla. Och mamma tycker inte om att bebisen inte lyssnar på mamma. Och hon tycker framförallt inte om att bebisen förstör sin nya fina klänning. Hon tittade strängt på honom.”Stygg bebis! Skäms!” Det fanns skärpa i hennes röst. ”Klänningen måste tvättas. Res dig upp så jag får ta av den.”

Han gjorde som han blev tillsagd och hon knäppte upp knapparna i ryggen på klänningen och hjälpte honom att ta av den. Så stod han framför henne, klädd i bara blöja och ankstjärtstrosa. BH-n hade han också fått behålla.Hon tittade på honom och skrattade. ”Du ser verkligen löjlig ut lilla vän.”

Det visste han redan. Han kom ihåg vad hon sagt när hon satt på honom BH-n; ”Den här behöver du verkligen. Du har mullat till dig på sistone. Hur känns det att ha fått små tuttar?”

Han svarade inte. Skämdes för mycket för det, Skämdes ännu mer när hon smekte hans bröstvårtor under sidentyget och gjorde honom knäsvag av kåthet. ”Det här gillar du va? Dina små tuttar är lika känsliga som mina tror jag. Du kanske vill spruta i blöjan?Det spelade ingen roll vad han ville, för det fick han inte.

”Nu ska du stå i skamvrån en stund. Men eftersom du var så intresserad av min frukost så ska du få lite av den.”

Han förstod inte riktigt. Först. Men snart nog… Det kändes fruktansvärt obehagligt när hon hällde den kalla gröten bak i hans blöja. Ännu obehagligare när hon tog ett stadigt tag om blöjrumpan och tryckte till. Gröten kletade mot hans stjärt. Det kändes som om han bajsat på sig.

”Säg tack för gröten.”

”Tack.”

Så hällde hon ner ett glas juice i blöjan. Det blev kallt och fuktigt.

”Säg tack för juicen.”

”Tack.”

”Vill du ha något annat?”

”Nej tack snälla mamma.”"

Då kan du ställa dig i skamvrån."

Han visste inte riktigt vart skamvrån var. Han hade aldrig stått i skamvrå förut. Men han visste inte om han skulle våga fråga. Han gick och ställde sig i hörnet bredvid diskbänken. Som tur var sade hon ingenting.

"Hur känns det i blöjan?"

"Obehagligt."

"Jag kan tänka mig det. Sätt dig på golvet en stund."

Han satte sig ner och kände den kalla gröten kleta in sig mellan skinkorna.

"Såja. Då kan du ställa dig upp igen."

3.

Sen fick han sätta sig ner och skriva om hur stygg han varit. Det har du just fått läsa.